MoffaFridolinsMellanMjölkSafari...

Ateljé Jerry Linder
www.DigitaliaGalleri.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539

Till Nådhammar kom bröderna Hildemar och Wilhelm Lidholm anno 1858.

De här herrarna står som grundare av Mjölkcentralen som blev Arla och som levererade mjölk till barnen i huvudstaden och vidare ut i världen, till Världens Barn.

Tack vare tågen som stannade upp vid Mölnbos station (som håller på att renoveras nu av en målarmästare som heter Terry Wheeldone) kunde mjölken fraktas till Stockholm.

Ytterligare en duktig företagare var Nils Erhard Nilson, som också handlade med mjölk. Han blev ägare till Nibble Gård som antroposoferna äger idag. Mejeriet han ägde hette NEN:s, och först 1960 gick det företaget upp i Arla, som idag heter ArlaFoods.

Arla har ett antal djurgårdar som är till för barn i huvudsak och det är bra. Men då jag promenerade utmed Moraån nedanför Ådalsskolan i Järna såg jag att man lagt ner 4H-gården som min vän bland kommunalarna, Rickard Berglind, lagt ner många idéella timmar på. Varför går det inte att bedriva en sådan verksamhet som alla måste inse att den är till nytta för barnen?

Jag har mina tankar om det. Jag tror att datorer i alla hem konkurerar med aktiviteter ute i det fria.
Jag vet det ty så är det med mig själv. Men jag har tagit kameran med mig då jag går ut, och på så vis har jag blivit motiverad att röra på mig. Jag har fotograferat och filmat och lärt mig göra alster av det, ungefär som när man går till skogs och plockar blåbär. När man kommer hem skall man bereda bären i en annan form och spara till ett särskilt tillfälle.

Redan då jag var på väg bort från den skapelse jag lagt grunden till hade jag tankar om en grupp bland de ridintresserade flickorna där man kunde spela teater, Fria Dassteatern, och lära sig multimedia. På så sätt skulle man få ut mera av alla resurser man förfogar över på en gård. Nu på avdelningens 30-årsfest hade man gjort ett teterstycke, som jag tyvärr inte hade möjligheter att se, där nuvarande ordföranden spelade mig (grundaren) på hästryggen. Nog var det synd att jag inte var där och fick se spektaklet, men man har sagt mig att det fanns flera föräldrar som filmade det hela. Där ser man vad multimedia kan betyda; ett bra exempel.

Man kan skapa information om verksamheten bland djuren och man kan komma med nya idéer som kan spridas åt alla håll, ja rent av till andra sidan jordklotet. När det gäller radiotelegrafister har de kontakt med varandra över hela jordklotet. Så kunde det också bli här i dessa organisationer: 4H och Skog och Ungdom, och varför inte Mjölkgårdarna i Arlas regi som jag skall ta kontakt med.

En förnyelse av verksamheten på dessa befintliga organisationer kan även kopplas till andra idéella föreningar på lokalort, eller längre bort. Jag tänker då på Friluftsfrämjarna och Fältbiologerna m.fl..

Eftersom jag tillbringade mina barndoms somrar på Glibotorps Gård i Tveta socken, har jag en total
bild av ett lantbruk med mjölkproduktion, och där fanns alla de sysslor som idag finns utspritt bland olika organisationer idag. Med min syn på saken kan vi med digitala medel koppla ihop alla företeelser och presentera dem för varandra, och det är då min käpphäst börjar galoppera, då är målet en musikal där barnen i skolorna runt Flodområde 63 är aktiva...

Det klart att föreningarna tävlar med varandra om att fånga upp ungdomarna till sin fålla. Och visst förstår jag att det finns pengar som styr all verksamhet trots att verksamheten är idéell. Det har blivit så, men så var det inte förr, på den tiden då man byggde Folkets Hus och Folkets Park. Då hade man inte så mycket pengar, men idéer hade man, och så är det med mig också.

På den tiden kunde olika föreningar gå ihop med att bygga en lokal som rymde många medlemmar; det var då det bara fanns offentliga lokaler som kyrkor och rådhus.

På snarlikt sätt vis kan man idag bygga ett hus, en gård eller dyligt, på nätet, en virtuell lokal där olika föreningar har nyckeln. Fördelen med det är att det inte behöver kosta så mycket att träffas och byta erfarenheter. Men... det viktiga är att ha kontakt med djur och natur i verkligheten.

Min käpphäst gnäggar och menar att ett spel där alla dessa tankar presenteras på ett muntert sätt inte får förglömmas, och därför får jag väll presentera mitt manus för menigheten:

1858 kom två bröder till Nådhammar, det var vad Moffa & Co fick reda på tillsammans med Rumpnissarna när man seglade vilse då resans mål var Kurredöttön i Söderhavet.

Vill du veta mera kan du gå in på: http://WahlingeMarket.blogspot.com där börjar nästa spektakel...

Från Nådhammar vandrade Vatt-Anna mot staden, liksom många andra på den tiden. Det fanns flera vägar och den Anna valde gick över min barndoms gård. Därifrån vandrade hon till Gubben i Hålet, som var färjkarl, och lät honom ro henne över sjön Lanaren. Sedan gick hon upp till Marielund, jägarens bostad vid tunneln. Därifrån följde hon järnvägen mot Södertälje.

En annan väg går längs Långsjöns östra sida till Grottberget och sedan vidare till Norrvrå i Hölö.
Från Hölö går vägen (med buss) till antroposofernas högborg vid Nibble, Kulturhuset. Efter några timmar där, eller övernattning tar man bussen till Järna där tåget väntar, eller Sörmlandsleden...
Mycket finns att uppleva för den som har ett tränat öga, och innan färden går vidare till huvudstaden måste man besöka stadsmuseet i Södertälje där det påhittade hjonet Vatt-Anna står och väntar i naturlig storlek. Min färd går då och då till S:ta Klara Kyrka där Nils Ferlin står och vinkar in oss till
Bellmans grav och ett besök i den kyrka där Järnas kyrkohere Ivan Giertz numera är verksam.

Man kunde väl tänka sig att musikalen skulle handla om Anna i Oxviken och hennes vän, Johannis, som for till Karibien och hade en skönsångande creolska med sig hem. Där fanns också Hanna-Vanna i Svartputten som var född blind, men som hade fått musiken i stället. Anna fick en son som for vida omkring; det var han som grundade Öknebo Häradsteater som tar upp den första tonen på Moffas musikaliska hopkok...jag tror vi slutar där...