Humlan...

Ateljé Jerry Linder
www.DigitaliaGalleri.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539  

Ja du vet säkert vad man säger om humlan...den är inte konstruerad för att flyga, men ändå...

Så är det också med Moffa i den version som vi känner honom i alla dessa bloggar. Men spanar vi bakåt i tiden skall vi finna ett och annat som kan göra mig själv förvånad, ty förutsättningarna för vissa spår i tiden har inte alltid varit de bästa.

Inte så att dessa spår är särskilt märkvärdiga i ett alldagligt perspektiv, men med utgångspunkt från en etta på Gulagårna har han fått vara med om en del som han aldrig vågat drömma om.

Stavhoppställningen stod där vid sandlådan som vi tagit bort sargen på, och ribban kunde höjas allt som tekniken utvecklades. En meter och sjuttio centimeter var väl inte så mycket, men tre meter räckte för att bli skolmästare på gymnasiet; och när vi var två från vår gård som kom trea och etta på skol-DM på den skola i Stjärnhov som Jan Guillou gick på, tyckte jag det var stort, även om det var jag som kom trea. Min lekkamrat hoppade tre och sextio; övning ger färdighet, så sant så sant.

Att sträva uppåt är humlans idé, strunt i vad man säger, det finns en vilja som övervinner gravitationen. Ja just det, så är det även för Moffa. Men kommer gravitationen uppifrån eller nerifrån.

När jag efter alla turer i mitt unga liv kom tillbaka till min barndoms stad med en häst i grimskaftet blev ungdomarna i Brunnsäng alldeles vilda, och när ännu några hästar importerades och släpptes på bete utanför Ingvars boplats, då började idén om en förening spira i Moffas huvud. Man samlades kring köksbordet hos Kristina och Bosse Folker var med. Han arbetade som konsulent för en förening som heter Förbundet Skog och ungdom. Genom hans medverkan blev det runt hästarna en idéll förening som heter Tälje Skog och Ungdom.

När Moffa stod en kväll och tittade på hästarna, när de gick och åt av det saftiga gräset, kom Ingvar ut och hälsade. Vi började prata om ditt och datt men snart var vi inne på Ingvars favoritämne: fysik.

Vi blev stående där så länge att solen gick ner och dimman lade sig över gräset och mörkret vann över ljuset. Vi stod där och vetenskapade tills Ingvars fru kom ut på verandan och ropade:

Ingvar kom in och lägg dig nu!

Vårt samtal varade i 30 år, och när nu Ingvar är borta, lever vårat samtal ännu i Moffas hjärna.

Av en idé i Moffas huvud växte Tälje Skog och Ungdom fram. Man kan säga att det var ungarna på gatan som bildade själva kärnan. Det var Vicka och Birgitta bland flickorna, och Kristian och Krister
bland pojkarna. Skolan och fritidsgården blev involverade, men då man frågade kommunen om hjälp sa man att det inte fanns pengar till det här projektet. Dock fick man senare arrendera ett litet ställe som förr tillhörde Viksberg, det heter Bergtorp. Idag står det Stall Bergtorp på skylten ute vid vägen.
Det blev en aktiv ridskola av Moffas idé, men som alltid når man sällan ända fram. Moffas idé var en 4H-liknande verksamhet.

Skog och Ungdom kommer från 4H, det var 1962, och Studiefrämjandet kommer ur Skog och Ungdom. När föreningen runt Rudolf, Moffas häst som bara var ett år när han släpptes i hagen hos Carapi nere vid Ragnhildsborg, bildades hade man studiecirklar om hästen, och det var just genom de här organisationerna som allting växte fram. Kraften fanns hos ungdomarna själva, men Moffa var den som styrde de första sex åren tills han tog slut och där har vi ett levande exempel på Ingvars fysikproblem.

En stjärna långt borta sänder sitt ljus mot jorden och mig själv då jag vänder blicken mot den. När den elektromagnetiska rörelsen avlägsnar sig från källan är den full av energi, men... allt som vågrörelsen närmar sig jorden förändras bilden av frekvens och vågrörelse. Den energirika rörelsen har stor frekvens och korta vågor, men när energin minskar blir frekvensen lägre och vågorna längre.

Inom fysiken kallar man det för dopplereffekt; det vill säga, rörelsen går från blått till rött. Den rödförskjutning som astronomer talar om betyder att himlakropparna fjärmar sig från varandra. Allt från Big Bang är allt på väg ut mot något oändligt, och idag säger man att man nått den yttersta randen genom sina mätningar med de största instrument världen sett.

Ingvar hade en helt annan syn på detta. Han menade att man tolkat sina mätningar fel, och den rödförskjutning man ser är beroende av rörelsens förlust av energi under resans gång, ungefär som när man har tanken full när man åker hemifrån, och hela sträckan fram till mål har en åtgång som slukar bensinen tills tanken är tom.

Precis så var det med mig. Full av energi startade jag med min idé. Gällde både kropp, själ och kapital. Efter flera års kamp mot makterna tog kroppen slut och kapitalet minskade oroväckande.
Verksamheten tog stryk av detta, och till slut måste jag kalla på hjälp. Det var då Veronika kom in i bilden och jag själv blev frikopplad ett tag.

Hela tiden hade jag kontakt med Ingvar och jag frågade honom varför frekvensen minskade och vågorna förlängdes. Men det kunde han inte svara på. Han hade stöd för sina idéer hos en nobelpristagare som var samtida med Einstein. Han hette Plankt och är kvantmekanikens fader.
Plank studerade energier och kom fram till en formel där en konstant energi visade hur elektromagnetisk rörelse breder ut sig. Men när Plankt ritade upp en kurva över förloppet kunde ingen förstå den, men Ingvar använde sin magkänsla och räknade om frekvenser till våglängder
till sin kurva, och de då blev bilden annorlunda, den blev en dämpad spiral.

Hade inte Veronica kommit hade nog verksamheten dött ut.

Nu kom en ny kraft in i leken med erfarenheter som passade in i det skede som föreningen var.
Det går åt åtskilligt mera energi att starta upp något. När verksamheten väl funnit sin form går det lättare. Idag har verksamheten nått sitt maximum antar jag, nästa fas ser jag som ett måste.

Vad skulle det vara?

Jag skall fortsätta där Ingvar slutade. Han ansåg att världen är konstant, men att den elektromagnetiska rörelsen förlorar kraft på vägen bort från källan. Han ville inte ge sig in på vad det var som förändrade rörelsemönstret, men det ville jag. Jag tar mig själv som ett fysikaliskt exempel.

Jag har för högt blodtryck. För några år sedan fick jag en medicin som heter Betablockerare. Ett litet piller om dagen fick mitt hjärta att slå saktare och det gjorde att blodet inte strömmade så fort i mina ådror. Men, det betydde också att min kondition minskade. Till slut blev jag fullkomligt utslagen ett par gånger när jag ansträngde mig. Jag ville bara lägga mig på marken. Det visade sig att jag bara hade en puls på 25 slag i minuten. Efter två dygn, när jag tagit bort Betablockeraren, var min puls uppe i 60 slag igen, och jag har lärt mig att jag på bara en kort tid kan bli fullkomligt utslagen av en aktivitet som tömmer mig på energi.

I normala fall är det likadant, bara det att förloppet går långsammare. Låt säga att jag ska springa en ganska lång sträcka, säg 400 meter. Jag börjar sprinta iväg, och redan efter 100 meter börjar frekvensen på mina ben minska. När jag går i mål stapplar jag över målsnöret.

Det är naturligt att energin minskar (går mot rött) med tiden. Det är likadant med ett sädesfält där vårsåddens första strån spirar fram. Det är då grönblått och växer upp och allt som solen levererar energi blir strået gult. Ibland ser man stubben skifta i orange, och när den multnat blir den brun och matgjorden nästan svart.
Ett annat fenomen har jag upptäckt i Kristinas trädgård; det är rabarberplantan. Först kommer en knopp som är full med det som skall bli frön och vidare utveckling. Denna första knopp växer upp och på stammen kommer de första bladen som spränger fram och lämnar en torr "fosterhinna" närmast stammen. Jag har räknat dessa hinnor när stammen växer och fått 12 stycken på en och samma planta. Den nedersta nivån består av stora blad som fångar solljuset. På nästa nivå finner jag ett något mindre blad men också en liten frövippa. Allt som jag kommer uppåt blir bladen mindre och frövipporna större, och längst upp finns bara en stor vippa. Det är märkligt att en människa som gått förbi rabarberplantor i ett halvt sekel, först då blir varse ett sådant mirakel. Hur mycket då finns det inte som vi ännu inte har upptäckt av allt elementärt vi har runt omkring oss.

Min alias, MoffaFridolin, har vid flera tillfällen gjort sig märkvärdig och förklarat att han har något som ingen annan har; en magisk knappsnurra, som är en fortsättning på Ingvars teori.
Se nästa inlägg...

En ung mamma som fått rida på Rudolf kom sedan och frågade om hon inte kunde få ta hand om någon verksamhet inom föreningen. Hon bodde på Nydala och hade nära till Bergtorp. Det blev hon som tog vid då Moffa gett föreningen all den energi han hade. Den unga damen hette då Veronika Andersson, som gift heter hon Öberg. Veronika har styrt föreningen med järnhand och lotsat den genom de ekonomiskt tuffa åren. På filmen om Tälje skog och Ungdom finns jag med som revisor, men sedan lämnade jag skutan.

Idag omsätter föreningen en massa pengar, och mera kommer nu till verksamheten i form av EU-bidrag. Veronika som nu är anställd av Distriktet Skog och Ungdom har sökt bidrag för att 600 skolelever skall få tillbringa en dag var under ett år på Bergtorp...

Vi ser här hur en idé kan verka bland människorna. Hade Moffa inte varit så envis hade denna rörelse inte kommit igång. Med multimedia skall denna idé växa ytterligare. Tänk dig att 600 ungdomar får sig till livs: Sagan om Stall Bergtorp.

Moffa kom med ett ettårigt nordsvenskt föl och hyrde tre fjordingar från Taffsnäs i Gnesta; så kom flickorna och ville rida...

Nu har Södertälje ridskola funderat på om det inte går att dra fram en ridled från Södertälje till
Norrvrå, och Moffa har egna tankar om fortsättningen på den ridleden som han gått många gånger till Mölnbo/Vårdinge där det finns en gård med islandshäster på andra sidan Långsjön, och Lippesaner på Nådhammar som byggt om ladugården till en ridamanege.

I hagarna går inga kor längre, där betar bara hästar. En gång var hästarna i arbete på åkrarna, nu är de älskade av ungdomar som vill sköta dem. Med jämna mellanrum på tidspilen sker förändringar, och det är just dessa förändringar som Ingvar och Moffa talade om i en tredjedels sekel...

Ett litet frö blev planterat i en bördig jord och nu växer plantan och sprider sin idé över landet...