Ateljé Jerry Linder
www.MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Livet är hårt!
För oss som lever i Norden har det alltid varit hårt att leva.
Men nu har vi haft det allt för bra en tid, särskilt i Sverige som kom undan krigen.
Finland var hårt ansatta av både ryssar och tyskar och när de rätat på sig har de en bättre skola än vi.
Norge har sin olja och därför ligger man bra till på marknaden, svenskar åker dit och jobbar.
Vi lånar till allt.
Åter klasskrig på gång...
Knappsnurran visar vägen...och Hasse och Tage...
Hela systemet gungar...
Nu hotar sockersuget...
Vi får diabetes.
För många tjocka ungar...i Europa, Amerika och Indien.
Människans längtan efter njutning är omättlig, oj oj oj!
Sex och klamydia hör ihop; kunskapen är gammal...håll dig till en i livet. Tråkigt...ja!
Längtan efter guld omåttlig. Varje krona måste förränta sig, annars en förlust.
Nationer tävlar mot varandra. I Hitlers andra bok för han fram tankar om död för bröd; suck!
Ska Amerikas skuld någonsin betalas.
Var börjar vi?
Sockersuget...politik är det "omöjligas" konst...
söndag 28 april 2013
lördag 27 april 2013
MoffaFridolins världsbild...Knappsnurrans princip...
Ateljé Jerry Linder
www.MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Knappsnurrans princip... en villfarelse som aldrig går ur...
Låt oss förstå att vi inte kan fatta allt!
Låt oss på nytt ana Gudarnas vishet!
Låt oss anta att vi bor i en skärgårdsvik!
Låt oss inte ge upp!
Förlåt oss!!!
Med detta perspektiv på livet vill jag förklara mig, sa MoffaFridolin.
Jag är ingen fysiker och ingen teolog, men jag är mycket nyfiken på livet,
och därmed också på döden. Jag läser med förtjusning populärvetenskapliga
verk, och jag är människa.
Jag har tagit del av fysikens heligaste formler och konstanter och jag känner mig djupt berörd. Inte för att jag fattar allt eller tror mig någonsin förstå, men jag strävar upp mot ljuset efter bästa förmåga. Jag samlar argument och jag kommunicerar. Jag lever...
Rummet välver sig och griper tag i tiden. Tiden denna dolda kraft som driver flödet ständigt framåt uti svängande krumbukter i harmonisk rörelse mot evigheten.
Rummet fylls av tid med tiden och till slut får inte rummet rum och byter formen till en ny och rymligare rymd. Och nya former skapas ständigt medan klockan går och går och aldrig kommer fram.
Så är rummet, så är tiden låsta vid varandra, medan tanken överskrider det som tänkts av andra. På min röda tråd är knappen trädd och utan den så är jag dåligt klädd. Knappen snurrar mellan mina händer tills tråden brister eller snurran vänder.
Innerst inne händer det som måste ske, att vara eller icke vara, vi får se.
Ljuset, tid och rum, med längd och bredd och höjd, gestaltar sig som förr. Vetandet med sina djupa tankar söker ständigt nya former allt som tiden lider, allt som sol och måne vandrar värdigt över land och hav, över skogens rand dit osmos lyfter björkens sav... allt är ljuv musik...
Myran vandrar bort på smala stigar, irrar hit och dit. Bort från stackens myllrande mystik, där alla myror är den andre lik. Ut i världen går hon för sin näringsskull, hem igen med hela famnen full. Ser hon skogens rand och anar cosmos, ser hon tingens inre med sin lilla hjärna, ingen vet. Men ett är säkert i min bild av liv och död, alla tarvar mat, den enes död den andres bröd, allting är en näringssmet.
Vad är myrans mål och vad är mitt? Har vi någon egen frihet eller går vi fram på smala stigar, trampade från år tillår utav nya individer som kom till igår.
Kan vi stå emot impulser komna innifrån, får vi trampa nya spår mot andra världar. Når vi fram till sist jag undrar bara? Aldrig, alltid, båda två, det finns alltid nya vägar man kan traska på, men resans mål är alltid mull ändå.
I cirklar går vi runt vår varma härd, där maten lagas för vår resas färd. Där skydd för köld och regn kan ges och ungar födas, där lammet för vår hunger dödas. Girig är vår värld. Impulser mäts som massan gånger farten. En enda spark av någon mitt i baken, och genast ramlar du omkull, berövad jämvikten en stund. En kort sekund och allt i rummet har fått fnatt, och upp i fönstret hoppar husets katt, och välter krukor ner på gårdens hund. Jorden går sin rund...
Katten på råttan och råttan på repet, impulserna kommer för varje minut. Magarna skrika och jägarna smyga på stigar som snirklar sig hemåt till slut.
Katten på råttan och råttan på repet, men hunden är bunden och når inte fram. Alla har viljor, impulser och rädslor och alla bär rackarens molande skam.
Så var det i viken längst inne i fjärden, där åren av jagande lagrade sig. Och havsguden vakade, slaktade, vrakade, gömde de saknade offrenpå glömskornas stig... allting var skapat för mig.
Havet välver sig upp och ner för mitt öga. Ibland i yster dans och vresigt mod, ibland är ytan blank och speglar mast och bord. Båten den driver med vinden som krusar och leker i vatten och rår, medan tiden i timglaset rinner mot innersta kärnan av jorden, där massan av urberg sin omdaning får. Rörelser mötas och nötas likt knivar som slipas mot sandstenens fuktiga rand, medan tiden bevakas av tinget i urmakarns hand. Vad jag ser vad jag hör är impulser som ögat och örat har vant sig att se eller höra. Varje dag har sin börda och lättast är det som vi vant oss att göra.
Men så plötsligt en dag som musik genom kroppen en nyvunnen sanning kan ljuda, även anden och själen är med i konserten som gudarna bjuda.
Havet sjuder av krafter som rullande stöter på vattnet, tills impulsernas summa blir vågor som slår mot min strand. Hela världen är färgad av mönstret vid sinnenas rand.
Partiklarna knuffar varandra, impulsen får pulsen att slå. Jag ryser när sinnena retas, men vågen är lika ändå. Igår och idag är de samma sorts vågor som vältrar sig fram, men jag ser nu hur formen har ändrats till spiraler i vågsvallets kam.
Kanske ser jag naturen som Goethe utna formler att hålla mig till, medan intrycken slår mot mitt pannben, vad jag ser är det hjärnbarken vill.
Vad jag hör som mystik i mitt öra är tonen av snurran jag ser, ty den ger harmoni i sin bana, och frekvenserna ändras allt mer.
Hela världen är full av små snurror, likt spiraler de vrider sig fram. Hela kosmos är full av dess vågor som jag skönjer i näckrosens damm. Ge mig en enda frekvens, du ska se att den snart börjar skena min vän, men snart nog så saktar den in för att stanna och vända tillbaka igen.
Varje blomma bär rörelsens mönster, varje ros har sitt ödes roll, ingenstans ar det synkliga givet, ty den rosens natur är ett såll. Ett nät där ett myller av strålar, likt små trådar kan spira in, för att värma och kyla och nära minsta rum under taggbuskens skinn.
Allt är ett spel av frekvenser som drives av tidvågen fram, till ett mönster som rör sig stabilt liksom törnrosens stam. När en humla bedåras av kronbladens ljusa nyans bör du veta att nektarns sötma bär grunden till rötter som giriga streta och leta sig fram någonstans.
Allt är frekvenser som spirar, allt är är av annat slag än vi tänkt oss ett tag, men vi lär oss att se vad det lider, att den tid som vår klocka ger, är en tidrymd bland många tider, det finns flera, ja många fler.
En blomma vars kronblad beundras bär förintelsens spår där den står, ändå blommar den blomman för evigt med sin livsfrukt som omvärlden sår.
Det finns ej ett endaste liv som lever i eviga tider, men ändå förbliver den till liksom tiden som tickar och går. Liksom bina flyger till kupan och tömmer sin nektar däri, bär atomen på samma mönster på samma mönster, den tar åt sig av energi. Den tar och den ger beständigt, den formar och omformar sig, elektronerna surrar frenetiskt uti vårsolens kakafoni.
Ur havet det stiger en himmel, ur havet sig reser ett land. Ur havet det kryper ett vimmel av livskraft som söker en strand. Men under finns under av solljus, ett lågmält och sinnligt brus som söker en form i ett tomrum likt en ödetomt söker ett hus.
Ljuset bär livet på jorden. allt är av ljus i sig, som söker sig ständigt mot mörkret som lagras i mig. Det finns inget bort från ljuset, ingen stig som gömmer sig, ty allt är en form av ljuset fast det kanske förvånar dig.
Det är därför profeter kan sia om en ljusare bättre tid, ty för evigt är kampen mot mörkret en inre strid i dig. Varje dag har sin egen plåga, varje dag sin egen strid, men i tider då ofred råda blommar kärlek som sprider sig.
Hela världen vibrerar beständigt och det spirar mot okända mål. Varje liv är en svängel som pendlar med spänning i vågornas skål. Och alla de vågor som verkar tillsammans i ljushavets famn, förenas förevigt med ordning i kaos, i gudarnas famn.
www.MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Knappsnurrans princip... en villfarelse som aldrig går ur...
Låt oss förstå att vi inte kan fatta allt!
Låt oss på nytt ana Gudarnas vishet!
Låt oss anta att vi bor i en skärgårdsvik!
Låt oss inte ge upp!
Förlåt oss!!!
Med detta perspektiv på livet vill jag förklara mig, sa MoffaFridolin.
Jag är ingen fysiker och ingen teolog, men jag är mycket nyfiken på livet,
och därmed också på döden. Jag läser med förtjusning populärvetenskapliga
verk, och jag är människa.
Jag har tagit del av fysikens heligaste formler och konstanter och jag känner mig djupt berörd. Inte för att jag fattar allt eller tror mig någonsin förstå, men jag strävar upp mot ljuset efter bästa förmåga. Jag samlar argument och jag kommunicerar. Jag lever...
Rummet välver sig och griper tag i tiden. Tiden denna dolda kraft som driver flödet ständigt framåt uti svängande krumbukter i harmonisk rörelse mot evigheten.
Rummet fylls av tid med tiden och till slut får inte rummet rum och byter formen till en ny och rymligare rymd. Och nya former skapas ständigt medan klockan går och går och aldrig kommer fram.
Så är rummet, så är tiden låsta vid varandra, medan tanken överskrider det som tänkts av andra. På min röda tråd är knappen trädd och utan den så är jag dåligt klädd. Knappen snurrar mellan mina händer tills tråden brister eller snurran vänder.
Innerst inne händer det som måste ske, att vara eller icke vara, vi får se.
Ljuset, tid och rum, med längd och bredd och höjd, gestaltar sig som förr. Vetandet med sina djupa tankar söker ständigt nya former allt som tiden lider, allt som sol och måne vandrar värdigt över land och hav, över skogens rand dit osmos lyfter björkens sav... allt är ljuv musik...
Myran vandrar bort på smala stigar, irrar hit och dit. Bort från stackens myllrande mystik, där alla myror är den andre lik. Ut i världen går hon för sin näringsskull, hem igen med hela famnen full. Ser hon skogens rand och anar cosmos, ser hon tingens inre med sin lilla hjärna, ingen vet. Men ett är säkert i min bild av liv och död, alla tarvar mat, den enes död den andres bröd, allting är en näringssmet.
Vad är myrans mål och vad är mitt? Har vi någon egen frihet eller går vi fram på smala stigar, trampade från år tillår utav nya individer som kom till igår.
Kan vi stå emot impulser komna innifrån, får vi trampa nya spår mot andra världar. Når vi fram till sist jag undrar bara? Aldrig, alltid, båda två, det finns alltid nya vägar man kan traska på, men resans mål är alltid mull ändå.
I cirklar går vi runt vår varma härd, där maten lagas för vår resas färd. Där skydd för köld och regn kan ges och ungar födas, där lammet för vår hunger dödas. Girig är vår värld. Impulser mäts som massan gånger farten. En enda spark av någon mitt i baken, och genast ramlar du omkull, berövad jämvikten en stund. En kort sekund och allt i rummet har fått fnatt, och upp i fönstret hoppar husets katt, och välter krukor ner på gårdens hund. Jorden går sin rund...
Katten på råttan och råttan på repet, impulserna kommer för varje minut. Magarna skrika och jägarna smyga på stigar som snirklar sig hemåt till slut.
Katten på råttan och råttan på repet, men hunden är bunden och når inte fram. Alla har viljor, impulser och rädslor och alla bär rackarens molande skam.
Så var det i viken längst inne i fjärden, där åren av jagande lagrade sig. Och havsguden vakade, slaktade, vrakade, gömde de saknade offrenpå glömskornas stig... allting var skapat för mig.
Havet välver sig upp och ner för mitt öga. Ibland i yster dans och vresigt mod, ibland är ytan blank och speglar mast och bord. Båten den driver med vinden som krusar och leker i vatten och rår, medan tiden i timglaset rinner mot innersta kärnan av jorden, där massan av urberg sin omdaning får. Rörelser mötas och nötas likt knivar som slipas mot sandstenens fuktiga rand, medan tiden bevakas av tinget i urmakarns hand. Vad jag ser vad jag hör är impulser som ögat och örat har vant sig att se eller höra. Varje dag har sin börda och lättast är det som vi vant oss att göra.
Men så plötsligt en dag som musik genom kroppen en nyvunnen sanning kan ljuda, även anden och själen är med i konserten som gudarna bjuda.
Havet sjuder av krafter som rullande stöter på vattnet, tills impulsernas summa blir vågor som slår mot min strand. Hela världen är färgad av mönstret vid sinnenas rand.
Partiklarna knuffar varandra, impulsen får pulsen att slå. Jag ryser när sinnena retas, men vågen är lika ändå. Igår och idag är de samma sorts vågor som vältrar sig fram, men jag ser nu hur formen har ändrats till spiraler i vågsvallets kam.
Kanske ser jag naturen som Goethe utna formler att hålla mig till, medan intrycken slår mot mitt pannben, vad jag ser är det hjärnbarken vill.
Vad jag hör som mystik i mitt öra är tonen av snurran jag ser, ty den ger harmoni i sin bana, och frekvenserna ändras allt mer.
Hela världen är full av små snurror, likt spiraler de vrider sig fram. Hela kosmos är full av dess vågor som jag skönjer i näckrosens damm. Ge mig en enda frekvens, du ska se att den snart börjar skena min vän, men snart nog så saktar den in för att stanna och vända tillbaka igen.
Varje blomma bär rörelsens mönster, varje ros har sitt ödes roll, ingenstans ar det synkliga givet, ty den rosens natur är ett såll. Ett nät där ett myller av strålar, likt små trådar kan spira in, för att värma och kyla och nära minsta rum under taggbuskens skinn.
Allt är ett spel av frekvenser som drives av tidvågen fram, till ett mönster som rör sig stabilt liksom törnrosens stam. När en humla bedåras av kronbladens ljusa nyans bör du veta att nektarns sötma bär grunden till rötter som giriga streta och leta sig fram någonstans.
Allt är frekvenser som spirar, allt är är av annat slag än vi tänkt oss ett tag, men vi lär oss att se vad det lider, att den tid som vår klocka ger, är en tidrymd bland många tider, det finns flera, ja många fler.
En blomma vars kronblad beundras bär förintelsens spår där den står, ändå blommar den blomman för evigt med sin livsfrukt som omvärlden sår.
Det finns ej ett endaste liv som lever i eviga tider, men ändå förbliver den till liksom tiden som tickar och går. Liksom bina flyger till kupan och tömmer sin nektar däri, bär atomen på samma mönster på samma mönster, den tar åt sig av energi. Den tar och den ger beständigt, den formar och omformar sig, elektronerna surrar frenetiskt uti vårsolens kakafoni.
Ur havet det stiger en himmel, ur havet sig reser ett land. Ur havet det kryper ett vimmel av livskraft som söker en strand. Men under finns under av solljus, ett lågmält och sinnligt brus som söker en form i ett tomrum likt en ödetomt söker ett hus.
Ljuset bär livet på jorden. allt är av ljus i sig, som söker sig ständigt mot mörkret som lagras i mig. Det finns inget bort från ljuset, ingen stig som gömmer sig, ty allt är en form av ljuset fast det kanske förvånar dig.
Det är därför profeter kan sia om en ljusare bättre tid, ty för evigt är kampen mot mörkret en inre strid i dig. Varje dag har sin egen plåga, varje dag sin egen strid, men i tider då ofred råda blommar kärlek som sprider sig.
Hela världen vibrerar beständigt och det spirar mot okända mål. Varje liv är en svängel som pendlar med spänning i vågornas skål. Och alla de vågor som verkar tillsammans i ljushavets famn, förenas förevigt med ordning i kaos, i gudarnas famn.
onsdag 24 april 2013
MoffaFridolinsMellanMjölkSafari...
Ateljé Jerry Linder
www.DigitaliaGalleri.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Till Nådhammar kom bröderna Hildemar och Wilhelm Lidholm anno 1858.
De här herrarna står som grundare av Mjölkcentralen som blev Arla och som levererade mjölk till barnen i huvudstaden och vidare ut i världen, till Världens Barn.
Tack vare tågen som stannade upp vid Mölnbos station (som håller på att renoveras nu av en målarmästare som heter Terry Wheeldone) kunde mjölken fraktas till Stockholm.
Ytterligare en duktig företagare var Nils Erhard Nilson, som också handlade med mjölk. Han blev ägare till Nibble Gård som antroposoferna äger idag. Mejeriet han ägde hette NEN:s, och först 1960 gick det företaget upp i Arla, som idag heter ArlaFoods.
Arla har ett antal djurgårdar som är till för barn i huvudsak och det är bra. Men då jag promenerade utmed Moraån nedanför Ådalsskolan i Järna såg jag att man lagt ner 4H-gården som min vän bland kommunalarna, Rickard Berglind, lagt ner många idéella timmar på. Varför går det inte att bedriva en sådan verksamhet som alla måste inse att den är till nytta för barnen?
Jag har mina tankar om det. Jag tror att datorer i alla hem konkurerar med aktiviteter ute i det fria.
Jag vet det ty så är det med mig själv. Men jag har tagit kameran med mig då jag går ut, och på så vis har jag blivit motiverad att röra på mig. Jag har fotograferat och filmat och lärt mig göra alster av det, ungefär som när man går till skogs och plockar blåbär. När man kommer hem skall man bereda bären i en annan form och spara till ett särskilt tillfälle.
Redan då jag var på väg bort från den skapelse jag lagt grunden till hade jag tankar om en grupp bland de ridintresserade flickorna där man kunde spela teater, Fria Dassteatern, och lära sig multimedia. På så sätt skulle man få ut mera av alla resurser man förfogar över på en gård. Nu på avdelningens 30-årsfest hade man gjort ett teterstycke, som jag tyvärr inte hade möjligheter att se, där nuvarande ordföranden spelade mig (grundaren) på hästryggen. Nog var det synd att jag inte var där och fick se spektaklet, men man har sagt mig att det fanns flera föräldrar som filmade det hela. Där ser man vad multimedia kan betyda; ett bra exempel.
Man kan skapa information om verksamheten bland djuren och man kan komma med nya idéer som kan spridas åt alla håll, ja rent av till andra sidan jordklotet. När det gäller radiotelegrafister har de kontakt med varandra över hela jordklotet. Så kunde det också bli här i dessa organisationer: 4H och Skog och Ungdom, och varför inte Mjölkgårdarna i Arlas regi som jag skall ta kontakt med.
En förnyelse av verksamheten på dessa befintliga organisationer kan även kopplas till andra idéella föreningar på lokalort, eller längre bort. Jag tänker då på Friluftsfrämjarna och Fältbiologerna m.fl..
Eftersom jag tillbringade mina barndoms somrar på Glibotorps Gård i Tveta socken, har jag en total
bild av ett lantbruk med mjölkproduktion, och där fanns alla de sysslor som idag finns utspritt bland olika organisationer idag. Med min syn på saken kan vi med digitala medel koppla ihop alla företeelser och presentera dem för varandra, och det är då min käpphäst börjar galoppera, då är målet en musikal där barnen i skolorna runt Flodområde 63 är aktiva...
Det klart att föreningarna tävlar med varandra om att fånga upp ungdomarna till sin fålla. Och visst förstår jag att det finns pengar som styr all verksamhet trots att verksamheten är idéell. Det har blivit så, men så var det inte förr, på den tiden då man byggde Folkets Hus och Folkets Park. Då hade man inte så mycket pengar, men idéer hade man, och så är det med mig också.
På den tiden kunde olika föreningar gå ihop med att bygga en lokal som rymde många medlemmar; det var då det bara fanns offentliga lokaler som kyrkor och rådhus.
På snarlikt sätt vis kan man idag bygga ett hus, en gård eller dyligt, på nätet, en virtuell lokal där olika föreningar har nyckeln. Fördelen med det är att det inte behöver kosta så mycket att träffas och byta erfarenheter. Men... det viktiga är att ha kontakt med djur och natur i verkligheten.
Min käpphäst gnäggar och menar att ett spel där alla dessa tankar presenteras på ett muntert sätt inte får förglömmas, och därför får jag väll presentera mitt manus för menigheten:
1858 kom två bröder till Nådhammar, det var vad Moffa & Co fick reda på tillsammans med Rumpnissarna när man seglade vilse då resans mål var Kurredöttön i Söderhavet.
Vill du veta mera kan du gå in på: http://WahlingeMarket.blogspot.com där börjar nästa spektakel...
Från Nådhammar vandrade Vatt-Anna mot staden, liksom många andra på den tiden. Det fanns flera vägar och den Anna valde gick över min barndoms gård. Därifrån vandrade hon till Gubben i Hålet, som var färjkarl, och lät honom ro henne över sjön Lanaren. Sedan gick hon upp till Marielund, jägarens bostad vid tunneln. Därifrån följde hon järnvägen mot Södertälje.
En annan väg går längs Långsjöns östra sida till Grottberget och sedan vidare till Norrvrå i Hölö.
Från Hölö går vägen (med buss) till antroposofernas högborg vid Nibble, Kulturhuset. Efter några timmar där, eller övernattning tar man bussen till Järna där tåget väntar, eller Sörmlandsleden...
Mycket finns att uppleva för den som har ett tränat öga, och innan färden går vidare till huvudstaden måste man besöka stadsmuseet i Södertälje där det påhittade hjonet Vatt-Anna står och väntar i naturlig storlek. Min färd går då och då till S:ta Klara Kyrka där Nils Ferlin står och vinkar in oss till
Bellmans grav och ett besök i den kyrka där Järnas kyrkohere Ivan Giertz numera är verksam.
Man kunde väl tänka sig att musikalen skulle handla om Anna i Oxviken och hennes vän, Johannis, som for till Karibien och hade en skönsångande creolska med sig hem. Där fanns också Hanna-Vanna i Svartputten som var född blind, men som hade fått musiken i stället. Anna fick en son som for vida omkring; det var han som grundade Öknebo Häradsteater som tar upp den första tonen på Moffas musikaliska hopkok...jag tror vi slutar där...
www.DigitaliaGalleri.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Till Nådhammar kom bröderna Hildemar och Wilhelm Lidholm anno 1858.
De här herrarna står som grundare av Mjölkcentralen som blev Arla och som levererade mjölk till barnen i huvudstaden och vidare ut i världen, till Världens Barn.
Tack vare tågen som stannade upp vid Mölnbos station (som håller på att renoveras nu av en målarmästare som heter Terry Wheeldone) kunde mjölken fraktas till Stockholm.
Ytterligare en duktig företagare var Nils Erhard Nilson, som också handlade med mjölk. Han blev ägare till Nibble Gård som antroposoferna äger idag. Mejeriet han ägde hette NEN:s, och först 1960 gick det företaget upp i Arla, som idag heter ArlaFoods.
Arla har ett antal djurgårdar som är till för barn i huvudsak och det är bra. Men då jag promenerade utmed Moraån nedanför Ådalsskolan i Järna såg jag att man lagt ner 4H-gården som min vän bland kommunalarna, Rickard Berglind, lagt ner många idéella timmar på. Varför går det inte att bedriva en sådan verksamhet som alla måste inse att den är till nytta för barnen?
Jag har mina tankar om det. Jag tror att datorer i alla hem konkurerar med aktiviteter ute i det fria.
Jag vet det ty så är det med mig själv. Men jag har tagit kameran med mig då jag går ut, och på så vis har jag blivit motiverad att röra på mig. Jag har fotograferat och filmat och lärt mig göra alster av det, ungefär som när man går till skogs och plockar blåbär. När man kommer hem skall man bereda bären i en annan form och spara till ett särskilt tillfälle.
Redan då jag var på väg bort från den skapelse jag lagt grunden till hade jag tankar om en grupp bland de ridintresserade flickorna där man kunde spela teater, Fria Dassteatern, och lära sig multimedia. På så sätt skulle man få ut mera av alla resurser man förfogar över på en gård. Nu på avdelningens 30-årsfest hade man gjort ett teterstycke, som jag tyvärr inte hade möjligheter att se, där nuvarande ordföranden spelade mig (grundaren) på hästryggen. Nog var det synd att jag inte var där och fick se spektaklet, men man har sagt mig att det fanns flera föräldrar som filmade det hela. Där ser man vad multimedia kan betyda; ett bra exempel.
Man kan skapa information om verksamheten bland djuren och man kan komma med nya idéer som kan spridas åt alla håll, ja rent av till andra sidan jordklotet. När det gäller radiotelegrafister har de kontakt med varandra över hela jordklotet. Så kunde det också bli här i dessa organisationer: 4H och Skog och Ungdom, och varför inte Mjölkgårdarna i Arlas regi som jag skall ta kontakt med.
En förnyelse av verksamheten på dessa befintliga organisationer kan även kopplas till andra idéella föreningar på lokalort, eller längre bort. Jag tänker då på Friluftsfrämjarna och Fältbiologerna m.fl..
Eftersom jag tillbringade mina barndoms somrar på Glibotorps Gård i Tveta socken, har jag en total
bild av ett lantbruk med mjölkproduktion, och där fanns alla de sysslor som idag finns utspritt bland olika organisationer idag. Med min syn på saken kan vi med digitala medel koppla ihop alla företeelser och presentera dem för varandra, och det är då min käpphäst börjar galoppera, då är målet en musikal där barnen i skolorna runt Flodområde 63 är aktiva...
Det klart att föreningarna tävlar med varandra om att fånga upp ungdomarna till sin fålla. Och visst förstår jag att det finns pengar som styr all verksamhet trots att verksamheten är idéell. Det har blivit så, men så var det inte förr, på den tiden då man byggde Folkets Hus och Folkets Park. Då hade man inte så mycket pengar, men idéer hade man, och så är det med mig också.
På den tiden kunde olika föreningar gå ihop med att bygga en lokal som rymde många medlemmar; det var då det bara fanns offentliga lokaler som kyrkor och rådhus.
På snarlikt sätt vis kan man idag bygga ett hus, en gård eller dyligt, på nätet, en virtuell lokal där olika föreningar har nyckeln. Fördelen med det är att det inte behöver kosta så mycket att träffas och byta erfarenheter. Men... det viktiga är att ha kontakt med djur och natur i verkligheten.
Min käpphäst gnäggar och menar att ett spel där alla dessa tankar presenteras på ett muntert sätt inte får förglömmas, och därför får jag väll presentera mitt manus för menigheten:
1858 kom två bröder till Nådhammar, det var vad Moffa & Co fick reda på tillsammans med Rumpnissarna när man seglade vilse då resans mål var Kurredöttön i Söderhavet.
Vill du veta mera kan du gå in på: http://WahlingeMarket.blogspot.com där börjar nästa spektakel...
Från Nådhammar vandrade Vatt-Anna mot staden, liksom många andra på den tiden. Det fanns flera vägar och den Anna valde gick över min barndoms gård. Därifrån vandrade hon till Gubben i Hålet, som var färjkarl, och lät honom ro henne över sjön Lanaren. Sedan gick hon upp till Marielund, jägarens bostad vid tunneln. Därifrån följde hon järnvägen mot Södertälje.
En annan väg går längs Långsjöns östra sida till Grottberget och sedan vidare till Norrvrå i Hölö.
Från Hölö går vägen (med buss) till antroposofernas högborg vid Nibble, Kulturhuset. Efter några timmar där, eller övernattning tar man bussen till Järna där tåget väntar, eller Sörmlandsleden...
Mycket finns att uppleva för den som har ett tränat öga, och innan färden går vidare till huvudstaden måste man besöka stadsmuseet i Södertälje där det påhittade hjonet Vatt-Anna står och väntar i naturlig storlek. Min färd går då och då till S:ta Klara Kyrka där Nils Ferlin står och vinkar in oss till
Bellmans grav och ett besök i den kyrka där Järnas kyrkohere Ivan Giertz numera är verksam.
Man kunde väl tänka sig att musikalen skulle handla om Anna i Oxviken och hennes vän, Johannis, som for till Karibien och hade en skönsångande creolska med sig hem. Där fanns också Hanna-Vanna i Svartputten som var född blind, men som hade fått musiken i stället. Anna fick en son som for vida omkring; det var han som grundade Öknebo Häradsteater som tar upp den första tonen på Moffas musikaliska hopkok...jag tror vi slutar där...
Sagan om Stall Bergtorp...
Ateljé Jerry Linder
www.DigitaliaGalleri.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Idag är ridkonsten en åtråvärd sysselsättning...
Visst var jag medveten om att det fanns en risk att leda in så många hästar i hagen på Ritorp.
Men man måste medge att det var verkningsfullt, många unga flickor som annars kunde råka illa ut, när det gäller alkohol och knark, har istället cyklat till stallet på Bergtorp och kelat med sin älsklingshäst och träffat kompisar.
Men jag var mycket kritisk ett tag när all verksamhet koncentrerade sig kring hästen, när föreningen var ansluten till ett förbund som heter Skog och Ungdom.
OK, jag får väl skylla mig själv när jag lockade in alla flickor i fållan där alla hästarna fanns.
Men nu när ridskolan är etablerad vill jag presentera en ny form av idéell skola som är fokuserad kring de aktiviteter som Skog och Ungdom och 4H står för. Där finns även hästen med som en aktiv kamrat i verksamheten. Min tanke följer Knappsnurrans princip där vi tydligt kan skönja två faser som står mot varandra.
Tälje Skog och Ungdom:s avdelning står för den ena ytterligheten och en gammal 4H- avdelning står för den andra. Därimellan de två polerna sker nu en glidning så att vi på nytt igen landar på en aktiv 4H-gård till slut; när vet jag inte... kanske är det min käpphäst som ska svara för det...Arla...
Vi hade en bra gård i Akalla och vi hade en i Järna, båda är nedlagda. Det är typiskt för idéella föreningar idag, varför Stall Bergtorp har lyckats kan jag bara sia om, men jag tror fortfarande att det finns förutsättningar att starta om, och starta upp nya föreningar där barn får vara tillsammans med djur och lära sig de grundläggande kunskaperna när det gäller odling på våra bräddgrader.
Med hjälp av multimedial propaganda och utbildning av ledare i samverkan med kommunen och markägare kan en ny våg spira och växa fram som en livskraftig idé. Jag vet att det finns kraft i unga människor, det gäller bara att finna ledare och att dessa får stöd från kommunen. Det finns verkligen ett behov av aktiviteter som bedrivs utomhus, och djuren ger av sig själva på ett ärligt sätt. Att skapa information med hjälp av multimedia är också en aktivitet som ungdomarna kan bidraga med.
Jag såg ett program från Japan, Japan där kapitalismen varit drivkraften men där den gått i stå. Men nu finns det många ungdomar som börjar finna lyckan trots att de inte har gott om pengar. Jag tror att snurran håller på att vända och därför bör man satsa skattepengar på att utbilda idéella ledare.
När jag gav mig ut i förvärvslivet arbetade jag i kommunen samtidigt som jag läste till ingenjör på fritiden. Bildas en grupp ungdomar som kan filma och skapa information inom Skog och Ungdoms och 4H:s revir kan de snart leverera till vuxna som vill vara ledare.
Vi kan inte förlita oss på att någon som Moffa skall ställa upp och skapa en gård från början, de människorna finns inte idag. Men om komunen, komundelen ställer upp kan det gå. Kanske är det bästa om verksamheten drivs genom skolorna, då kan praktiska övningar på gården passas in i den ordinarie undervisningen... när snurran vänder kan mycket oförutsätt inträffa...
www.DigitaliaGalleri.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Idag är ridkonsten en åtråvärd sysselsättning...
Visst var jag medveten om att det fanns en risk att leda in så många hästar i hagen på Ritorp.
Men man måste medge att det var verkningsfullt, många unga flickor som annars kunde råka illa ut, när det gäller alkohol och knark, har istället cyklat till stallet på Bergtorp och kelat med sin älsklingshäst och träffat kompisar.
Men jag var mycket kritisk ett tag när all verksamhet koncentrerade sig kring hästen, när föreningen var ansluten till ett förbund som heter Skog och Ungdom.
OK, jag får väl skylla mig själv när jag lockade in alla flickor i fållan där alla hästarna fanns.
Men nu när ridskolan är etablerad vill jag presentera en ny form av idéell skola som är fokuserad kring de aktiviteter som Skog och Ungdom och 4H står för. Där finns även hästen med som en aktiv kamrat i verksamheten. Min tanke följer Knappsnurrans princip där vi tydligt kan skönja två faser som står mot varandra.
Tälje Skog och Ungdom:s avdelning står för den ena ytterligheten och en gammal 4H- avdelning står för den andra. Därimellan de två polerna sker nu en glidning så att vi på nytt igen landar på en aktiv 4H-gård till slut; när vet jag inte... kanske är det min käpphäst som ska svara för det...Arla...
Vi hade en bra gård i Akalla och vi hade en i Järna, båda är nedlagda. Det är typiskt för idéella föreningar idag, varför Stall Bergtorp har lyckats kan jag bara sia om, men jag tror fortfarande att det finns förutsättningar att starta om, och starta upp nya föreningar där barn får vara tillsammans med djur och lära sig de grundläggande kunskaperna när det gäller odling på våra bräddgrader.
Med hjälp av multimedial propaganda och utbildning av ledare i samverkan med kommunen och markägare kan en ny våg spira och växa fram som en livskraftig idé. Jag vet att det finns kraft i unga människor, det gäller bara att finna ledare och att dessa får stöd från kommunen. Det finns verkligen ett behov av aktiviteter som bedrivs utomhus, och djuren ger av sig själva på ett ärligt sätt. Att skapa information med hjälp av multimedia är också en aktivitet som ungdomarna kan bidraga med.
Jag såg ett program från Japan, Japan där kapitalismen varit drivkraften men där den gått i stå. Men nu finns det många ungdomar som börjar finna lyckan trots att de inte har gott om pengar. Jag tror att snurran håller på att vända och därför bör man satsa skattepengar på att utbilda idéella ledare.
När jag gav mig ut i förvärvslivet arbetade jag i kommunen samtidigt som jag läste till ingenjör på fritiden. Bildas en grupp ungdomar som kan filma och skapa information inom Skog och Ungdoms och 4H:s revir kan de snart leverera till vuxna som vill vara ledare.
Vi kan inte förlita oss på att någon som Moffa skall ställa upp och skapa en gård från början, de människorna finns inte idag. Men om komunen, komundelen ställer upp kan det gå. Kanske är det bästa om verksamheten drivs genom skolorna, då kan praktiska övningar på gården passas in i den ordinarie undervisningen... när snurran vänder kan mycket oförutsätt inträffa...
tisdag 23 april 2013
Musikalen om Knappsnurrans princip...
Ateljé Jerry Linder
www.DigitaliaGalleri.se
www.AkterKastellet.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Aaumm, aaumm, mitt mantra ljuder som den knappsnurra
som min mamma gjorde åt mig när jag var liten...
Hon gjorde också en flärp, en pappbit på ett snöre. Man tänker sig att den snurrar runt mig så att den avlägsnar sig och kommer tillbaka, avlägsnar sig och återvänder, och då hör man det man kallar dopplereffekten; som när tåget kommer eller ambulansen avlägsnar sig.
I samhället finns många företeelser som liknar detta, särskilt tydlig är aktiemarknaden där avkastningen faller och stiger likt vinster och förluster som ständigt växlade förr när det gällde svinuppfödning.
Idag har södra Europa helt tappat styrfart i ekonomin och ungdomarna är arbetslösa och saknar bostad. Varför sker dessa svängningar, finns där någon logisk förklaring till istiderna, och vad hände då dinosarierna förintades och människorna började gå på två ben. Moffa har idéer om det.
Det är väl inte jämt som han har rätt, kanke inte alls, men ändå finns där ett spår av en visdom som kan leda oss förbi de stora hinder som tornar upp sig framför oss inför framtiden. Kanske beror det på det stora motstånd han kämpat sig igenom när han ville förverkliga sina idéer om en verksamhet av 4H-karaktär som gjort honom visare. Kanske, kanske inte...vem vet...
Knappsnurrans princip har vuxit fram under år av tänkande, nu ska du få veta sanningen om en rörelse som inte vill avta så länge Moffas hjärna är vaken. Det sägs att om ett mantra finns i en döende människas medvetande så blir hon väl mottagen av Gud. Knappsnurrans rörelsemönster finns alltid i Moffas sinne, kommer han in i Himmelriket då.
Läser du Gamla Testamentet finner du exempel på judarnas framgångar och motgångar. När de inte lyssnar till Jahves röst går det åt helvete, om man får uttrycka sig så, men när de går efter Moses lag går det dem väl. Hur ligger vi till idag?
Det är inte svårt att förstå, för den som har det lite knalt, att vi nu nått så långt mot helvetet att vår situation är krisartad. Jag behöver inte säga mer, eller...kanske de olika skikten i samhället ser på det hela med olika ögon. Kanske ungdomar ur det högre samhällsskiktet är blinda för det förhållande som är där nere och därför kommer baksmällan som en överraskning för dem. Må så vara...
Hur kommer det sig att det blir som det blir?
Min vän Ingvar har en teori som går ut på att ljuset från en stjärna förändrar sin form så att den höga frekvensen i början så småningom blir lägre och våglängden längre. Einstein anser dock att hastigheten är densamma hela vägen. Det finns ett givet förhållande mellan våglängd och frekvens och det är 300 000 km/sek.
Under världskrigen hade Sverige alla sina företag igång. Vi sålde malm till Tyskland och till och med färdiga kriksfordon. När andra världskriget var över var Europas industri sönderbombad medan vår körde för fullt.
Sossarna var starka och folk i allmänhet var intresserade av att bilda sig. Vi utnyttjade alla resurser till nyttigheter och de allmänna institutionerna var tillgängliga för alla. När man blev gammal kom man till ålderdomshem, nu har det vänt, alltför många gamla ligger hemma i sina lägenheter och väntar på döden medan ungdomar från fattiga föräldrar får undermålig undervisning.
Socialdemokraterna var en arbetarförening som värnade om de små, men...med tiden fick man in allt fler politrucker på höga poster i samhället och i och med det kom den prolitära andan att försvinna. Men det var inte bara ledningens fel, folket fick det bättre och i och med det drev allt flera över mot det moderata hållet, och nu har vi haft flera borgerliga regeringar på sista tiden.
Eftersom vi har demokrati (folkstyre) i vårt land är det av yttersta vikt att ungdomen får lära sig vad det betyder. Nu har man sålt bort Brunnsviks folkhögskola där min pappa var några veckor och fick lära sig fackliga kunskaper, hur skall vi få ungdomen av idag att lära sig hur EU skall verka så att allas vårt välstånd skall blomstra igen.
Vi ser hur utvecklingen inom landet utveklas på samma sätt som jorden som gungar fram och tillbaka mellan solen och det gemensamma fältet i universum.
Moffa har tänkt:
Vi har nått ett tillstånd i Europa där de flesta ungdomarna har en mobiltelefon eller motsvarande. En mobil dator är vad de har och den kallar Moffa Fickteatern. I den kan allt som jag skriver här läsas över hela klotet, ja kanske hela solsystemet. Det betyder att man kan hålla sig uppdaterad när det gäller nya idéer om hur vår värld bör styras. Det blir som när byalaget träffades och skulle bestämma var någonstans en av ungdomarna fick anlägga nybygge. Allt gick trögt på den tiden och åldermannen var den som bestämde mest. Vi vet hur det är i huvudet på en gammal gubbe. Nu händer det saker ute i värden som vi aldrig kunnat drömma om, och så var det då Moffa fick sin vision i drömmen en natt då det var nymåne.
Han såg den scen där han första gången såg Snövit och de sju dvärgarna. Det var på Saga, där STA har sin hemmascen idag. Där var ett stort hjul placerat så att det hängde i ett rep som var trätt genom två hål i hjulet. Hjulet var alltså format som en knapp, men inte vilken knapp som helst. Knappen var gjord så att repen kunde påverka innehållet i knappen. När man tvinnade repen åt ena hållet började centrum av knappen röra sig först, och sedan följde nästa skickt och sedan nästa att röra sig åt samma håll. Till slut roterar hela snurran åt samma håll tills repen är så hårt tvinnade att de nästan kan brista.
Ja du förstår nog vad jag är ute efter...jag vill med ord förklara hur Moffas knappsnurra fungerar.
Genom att dra trådarna ut och in får man trådarna att spinna runt varandra och när en ny riktning tar över sker samma sak igen men åt andra hållet. Snurran vänder längst där inne mellan hålen och tvingar massan i snurran att ändra riktning ända tills all massa i snurran har samma riktning igen.
Det betyder att snurran innehåller massor som har olika riktning innan allt snurrar åt samma hål, just som i politiken, i solsystemet och på aktiemarknaden. Överallt ser Moffa den här tendensen där han går på sin pilgrimsfärd mellan S:ta Klara kyrka och Nådhammar där Arla har sin källa.
Det är Öknebo Häradsteater som spelar upp, och där finns konstens alla former representerade.
På Fickteatern kan du se allt det som här har presenterats med sång och musik, dans och akrobatik och mycket mer; och allt skall filmas och spridas ut i hela univerum...och nu vaknar Moffa...
Vi har följt en kurva som liknar den som Ingvar presenterat och vi fjärmar oss från varandra.
Moffa, ja jag skriver Moffa då mina tankar är lite hypotetiska, har sin egen kurva.
Einstein påstod att universum är krökt, vilket vi lätt kan se på planetrörelserna och nebulosor.
Ja så är det, ser vi långt ut i universum upptäcker vi att allt rör sig runt ett centrum. Så rör sig jorden runt solen.
Moffa har sin egen uppfattning om den rörelsen. Han ser hur jorden roterar som ett hjul på ett spår runt solen, och det spåret kommer närmare solen för varje år. Men vid ett givet tillfälle vänder riktningen och så går hon på samma spår tillbaka igen till det tar stopp.
Det är lite likt det där med många företeelser som jag nämnde här ovan. Vad är det som gör att det sker en förändring i förloppet. Moffa har sin idé om det.
Tänk dig att du sitter långt ut i rymden och känner av alla elektromagnetiska strålar som kommer från samtliga himlakroppar. De krafter som dessa strålar för med sig kommer där ute att mötas och bilda ett fält, ett kraftfält.
Så förflyttar vi oss i vår jetstol så att vi hamnar någonstans mellan vårt solsystem och det där fältet från alla himlakroppar; det är som om vi känner av världens hela krav på oss från hemlösa som vill bo och arbeta med oss. Men längst här inne finns en kraftkälla som verkar ut mot övriga världen.
Det vill säga, runt solen kretsar jordklotet som påverkas av i huvudsak två krafter, solen och alla andra solar i universum.
Allt i universum svajar för att inte slukas eller krossas. Trycket utifrån balanseras av trycket innifrån och på det viset kommer radien mellan jorden och solen att växa och minska i evig tid, ja så länge solen orkar hålla stånd mot de andra bestarna.
När radien är liten vandrar vi nära solen och då blir det varmt på jorden, då värms savannen och världshaven. Det är då människoapan vandrar bort från sitt hem i träden och flockar sig vid havsstranden där de finner svalka. Det är då Vattenapan utvecklas. Då blir hon med tiden anpassad till ett liv i eller nära vattnet. Det finns flera djur som liksom människan har anpassat sig till havet på samma sätt som människorna. Det är nu hon blir upprättgående på grund av att det är mycket lättare att röra sig så i vattnet. Det här med Vattenapan har jag naturligtvis inte hittat på själv. Vill du veta mer kan du ju alltid Googla...
www.DigitaliaGalleri.se
www.AkterKastellet.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Aaumm, aaumm, mitt mantra ljuder som den knappsnurra
som min mamma gjorde åt mig när jag var liten...
Hon gjorde också en flärp, en pappbit på ett snöre. Man tänker sig att den snurrar runt mig så att den avlägsnar sig och kommer tillbaka, avlägsnar sig och återvänder, och då hör man det man kallar dopplereffekten; som när tåget kommer eller ambulansen avlägsnar sig.
I samhället finns många företeelser som liknar detta, särskilt tydlig är aktiemarknaden där avkastningen faller och stiger likt vinster och förluster som ständigt växlade förr när det gällde svinuppfödning.
Idag har södra Europa helt tappat styrfart i ekonomin och ungdomarna är arbetslösa och saknar bostad. Varför sker dessa svängningar, finns där någon logisk förklaring till istiderna, och vad hände då dinosarierna förintades och människorna började gå på två ben. Moffa har idéer om det.
Det är väl inte jämt som han har rätt, kanke inte alls, men ändå finns där ett spår av en visdom som kan leda oss förbi de stora hinder som tornar upp sig framför oss inför framtiden. Kanske beror det på det stora motstånd han kämpat sig igenom när han ville förverkliga sina idéer om en verksamhet av 4H-karaktär som gjort honom visare. Kanske, kanske inte...vem vet...
Knappsnurrans princip har vuxit fram under år av tänkande, nu ska du få veta sanningen om en rörelse som inte vill avta så länge Moffas hjärna är vaken. Det sägs att om ett mantra finns i en döende människas medvetande så blir hon väl mottagen av Gud. Knappsnurrans rörelsemönster finns alltid i Moffas sinne, kommer han in i Himmelriket då.
Läser du Gamla Testamentet finner du exempel på judarnas framgångar och motgångar. När de inte lyssnar till Jahves röst går det åt helvete, om man får uttrycka sig så, men när de går efter Moses lag går det dem väl. Hur ligger vi till idag?
Det är inte svårt att förstå, för den som har det lite knalt, att vi nu nått så långt mot helvetet att vår situation är krisartad. Jag behöver inte säga mer, eller...kanske de olika skikten i samhället ser på det hela med olika ögon. Kanske ungdomar ur det högre samhällsskiktet är blinda för det förhållande som är där nere och därför kommer baksmällan som en överraskning för dem. Må så vara...
Hur kommer det sig att det blir som det blir?
Min vän Ingvar har en teori som går ut på att ljuset från en stjärna förändrar sin form så att den höga frekvensen i början så småningom blir lägre och våglängden längre. Einstein anser dock att hastigheten är densamma hela vägen. Det finns ett givet förhållande mellan våglängd och frekvens och det är 300 000 km/sek.
Under världskrigen hade Sverige alla sina företag igång. Vi sålde malm till Tyskland och till och med färdiga kriksfordon. När andra världskriget var över var Europas industri sönderbombad medan vår körde för fullt.
Sossarna var starka och folk i allmänhet var intresserade av att bilda sig. Vi utnyttjade alla resurser till nyttigheter och de allmänna institutionerna var tillgängliga för alla. När man blev gammal kom man till ålderdomshem, nu har det vänt, alltför många gamla ligger hemma i sina lägenheter och väntar på döden medan ungdomar från fattiga föräldrar får undermålig undervisning.
Socialdemokraterna var en arbetarförening som värnade om de små, men...med tiden fick man in allt fler politrucker på höga poster i samhället och i och med det kom den prolitära andan att försvinna. Men det var inte bara ledningens fel, folket fick det bättre och i och med det drev allt flera över mot det moderata hållet, och nu har vi haft flera borgerliga regeringar på sista tiden.
Eftersom vi har demokrati (folkstyre) i vårt land är det av yttersta vikt att ungdomen får lära sig vad det betyder. Nu har man sålt bort Brunnsviks folkhögskola där min pappa var några veckor och fick lära sig fackliga kunskaper, hur skall vi få ungdomen av idag att lära sig hur EU skall verka så att allas vårt välstånd skall blomstra igen.
Vi ser hur utvecklingen inom landet utveklas på samma sätt som jorden som gungar fram och tillbaka mellan solen och det gemensamma fältet i universum.
Moffa har tänkt:
Vi har nått ett tillstånd i Europa där de flesta ungdomarna har en mobiltelefon eller motsvarande. En mobil dator är vad de har och den kallar Moffa Fickteatern. I den kan allt som jag skriver här läsas över hela klotet, ja kanske hela solsystemet. Det betyder att man kan hålla sig uppdaterad när det gäller nya idéer om hur vår värld bör styras. Det blir som när byalaget träffades och skulle bestämma var någonstans en av ungdomarna fick anlägga nybygge. Allt gick trögt på den tiden och åldermannen var den som bestämde mest. Vi vet hur det är i huvudet på en gammal gubbe. Nu händer det saker ute i värden som vi aldrig kunnat drömma om, och så var det då Moffa fick sin vision i drömmen en natt då det var nymåne.
Han såg den scen där han första gången såg Snövit och de sju dvärgarna. Det var på Saga, där STA har sin hemmascen idag. Där var ett stort hjul placerat så att det hängde i ett rep som var trätt genom två hål i hjulet. Hjulet var alltså format som en knapp, men inte vilken knapp som helst. Knappen var gjord så att repen kunde påverka innehållet i knappen. När man tvinnade repen åt ena hållet började centrum av knappen röra sig först, och sedan följde nästa skickt och sedan nästa att röra sig åt samma håll. Till slut roterar hela snurran åt samma håll tills repen är så hårt tvinnade att de nästan kan brista.
Ja du förstår nog vad jag är ute efter...jag vill med ord förklara hur Moffas knappsnurra fungerar.
Genom att dra trådarna ut och in får man trådarna att spinna runt varandra och när en ny riktning tar över sker samma sak igen men åt andra hållet. Snurran vänder längst där inne mellan hålen och tvingar massan i snurran att ändra riktning ända tills all massa i snurran har samma riktning igen.
Det betyder att snurran innehåller massor som har olika riktning innan allt snurrar åt samma hål, just som i politiken, i solsystemet och på aktiemarknaden. Överallt ser Moffa den här tendensen där han går på sin pilgrimsfärd mellan S:ta Klara kyrka och Nådhammar där Arla har sin källa.
Det är Öknebo Häradsteater som spelar upp, och där finns konstens alla former representerade.
På Fickteatern kan du se allt det som här har presenterats med sång och musik, dans och akrobatik och mycket mer; och allt skall filmas och spridas ut i hela univerum...och nu vaknar Moffa...
Vi har följt en kurva som liknar den som Ingvar presenterat och vi fjärmar oss från varandra.
Moffa, ja jag skriver Moffa då mina tankar är lite hypotetiska, har sin egen kurva.
Einstein påstod att universum är krökt, vilket vi lätt kan se på planetrörelserna och nebulosor.
Ja så är det, ser vi långt ut i universum upptäcker vi att allt rör sig runt ett centrum. Så rör sig jorden runt solen.
Moffa har sin egen uppfattning om den rörelsen. Han ser hur jorden roterar som ett hjul på ett spår runt solen, och det spåret kommer närmare solen för varje år. Men vid ett givet tillfälle vänder riktningen och så går hon på samma spår tillbaka igen till det tar stopp.
Det är lite likt det där med många företeelser som jag nämnde här ovan. Vad är det som gör att det sker en förändring i förloppet. Moffa har sin idé om det.
Tänk dig att du sitter långt ut i rymden och känner av alla elektromagnetiska strålar som kommer från samtliga himlakroppar. De krafter som dessa strålar för med sig kommer där ute att mötas och bilda ett fält, ett kraftfält.
Så förflyttar vi oss i vår jetstol så att vi hamnar någonstans mellan vårt solsystem och det där fältet från alla himlakroppar; det är som om vi känner av världens hela krav på oss från hemlösa som vill bo och arbeta med oss. Men längst här inne finns en kraftkälla som verkar ut mot övriga världen.
Det vill säga, runt solen kretsar jordklotet som påverkas av i huvudsak två krafter, solen och alla andra solar i universum.
Allt i universum svajar för att inte slukas eller krossas. Trycket utifrån balanseras av trycket innifrån och på det viset kommer radien mellan jorden och solen att växa och minska i evig tid, ja så länge solen orkar hålla stånd mot de andra bestarna.
När radien är liten vandrar vi nära solen och då blir det varmt på jorden, då värms savannen och världshaven. Det är då människoapan vandrar bort från sitt hem i träden och flockar sig vid havsstranden där de finner svalka. Det är då Vattenapan utvecklas. Då blir hon med tiden anpassad till ett liv i eller nära vattnet. Det finns flera djur som liksom människan har anpassat sig till havet på samma sätt som människorna. Det är nu hon blir upprättgående på grund av att det är mycket lättare att röra sig så i vattnet. Det här med Vattenapan har jag naturligtvis inte hittat på själv. Vill du veta mer kan du ju alltid Googla...
Humlan...
Ateljé Jerry Linder
www.DigitaliaGalleri.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Ja du vet säkert vad man säger om humlan...den är inte konstruerad för att flyga, men ändå...
Så är det också med Moffa i den version som vi känner honom i alla dessa bloggar. Men spanar vi bakåt i tiden skall vi finna ett och annat som kan göra mig själv förvånad, ty förutsättningarna för vissa spår i tiden har inte alltid varit de bästa.
Inte så att dessa spår är särskilt märkvärdiga i ett alldagligt perspektiv, men med utgångspunkt från en etta på Gulagårna har han fått vara med om en del som han aldrig vågat drömma om.
Stavhoppställningen stod där vid sandlådan som vi tagit bort sargen på, och ribban kunde höjas allt som tekniken utvecklades. En meter och sjuttio centimeter var väl inte så mycket, men tre meter räckte för att bli skolmästare på gymnasiet; och när vi var två från vår gård som kom trea och etta på skol-DM på den skola i Stjärnhov som Jan Guillou gick på, tyckte jag det var stort, även om det var jag som kom trea. Min lekkamrat hoppade tre och sextio; övning ger färdighet, så sant så sant.
Att sträva uppåt är humlans idé, strunt i vad man säger, det finns en vilja som övervinner gravitationen. Ja just det, så är det även för Moffa. Men kommer gravitationen uppifrån eller nerifrån.
När jag efter alla turer i mitt unga liv kom tillbaka till min barndoms stad med en häst i grimskaftet blev ungdomarna i Brunnsäng alldeles vilda, och när ännu några hästar importerades och släpptes på bete utanför Ingvars boplats, då började idén om en förening spira i Moffas huvud. Man samlades kring köksbordet hos Kristina och Bosse Folker var med. Han arbetade som konsulent för en förening som heter Förbundet Skog och ungdom. Genom hans medverkan blev det runt hästarna en idéll förening som heter Tälje Skog och Ungdom.
När Moffa stod en kväll och tittade på hästarna, när de gick och åt av det saftiga gräset, kom Ingvar ut och hälsade. Vi började prata om ditt och datt men snart var vi inne på Ingvars favoritämne: fysik.
Vi blev stående där så länge att solen gick ner och dimman lade sig över gräset och mörkret vann över ljuset. Vi stod där och vetenskapade tills Ingvars fru kom ut på verandan och ropade:
Ingvar kom in och lägg dig nu!
Vårt samtal varade i 30 år, och när nu Ingvar är borta, lever vårat samtal ännu i Moffas hjärna.
Av en idé i Moffas huvud växte Tälje Skog och Ungdom fram. Man kan säga att det var ungarna på gatan som bildade själva kärnan. Det var Vicka och Birgitta bland flickorna, och Kristian och Krister
bland pojkarna. Skolan och fritidsgården blev involverade, men då man frågade kommunen om hjälp sa man att det inte fanns pengar till det här projektet. Dock fick man senare arrendera ett litet ställe som förr tillhörde Viksberg, det heter Bergtorp. Idag står det Stall Bergtorp på skylten ute vid vägen.
Det blev en aktiv ridskola av Moffas idé, men som alltid når man sällan ända fram. Moffas idé var en 4H-liknande verksamhet.
Skog och Ungdom kommer från 4H, det var 1962, och Studiefrämjandet kommer ur Skog och Ungdom. När föreningen runt Rudolf, Moffas häst som bara var ett år när han släpptes i hagen hos Carapi nere vid Ragnhildsborg, bildades hade man studiecirklar om hästen, och det var just genom de här organisationerna som allting växte fram. Kraften fanns hos ungdomarna själva, men Moffa var den som styrde de första sex åren tills han tog slut och där har vi ett levande exempel på Ingvars fysikproblem.
En stjärna långt borta sänder sitt ljus mot jorden och mig själv då jag vänder blicken mot den. När den elektromagnetiska rörelsen avlägsnar sig från källan är den full av energi, men... allt som vågrörelsen närmar sig jorden förändras bilden av frekvens och vågrörelse. Den energirika rörelsen har stor frekvens och korta vågor, men när energin minskar blir frekvensen lägre och vågorna längre.
Inom fysiken kallar man det för dopplereffekt; det vill säga, rörelsen går från blått till rött. Den rödförskjutning som astronomer talar om betyder att himlakropparna fjärmar sig från varandra. Allt från Big Bang är allt på väg ut mot något oändligt, och idag säger man att man nått den yttersta randen genom sina mätningar med de största instrument världen sett.
Ingvar hade en helt annan syn på detta. Han menade att man tolkat sina mätningar fel, och den rödförskjutning man ser är beroende av rörelsens förlust av energi under resans gång, ungefär som när man har tanken full när man åker hemifrån, och hela sträckan fram till mål har en åtgång som slukar bensinen tills tanken är tom.
Precis så var det med mig. Full av energi startade jag med min idé. Gällde både kropp, själ och kapital. Efter flera års kamp mot makterna tog kroppen slut och kapitalet minskade oroväckande.
Verksamheten tog stryk av detta, och till slut måste jag kalla på hjälp. Det var då Veronika kom in i bilden och jag själv blev frikopplad ett tag.
Hela tiden hade jag kontakt med Ingvar och jag frågade honom varför frekvensen minskade och vågorna förlängdes. Men det kunde han inte svara på. Han hade stöd för sina idéer hos en nobelpristagare som var samtida med Einstein. Han hette Plankt och är kvantmekanikens fader.
Plank studerade energier och kom fram till en formel där en konstant energi visade hur elektromagnetisk rörelse breder ut sig. Men när Plankt ritade upp en kurva över förloppet kunde ingen förstå den, men Ingvar använde sin magkänsla och räknade om frekvenser till våglängder
till sin kurva, och de då blev bilden annorlunda, den blev en dämpad spiral.
Hade inte Veronica kommit hade nog verksamheten dött ut.
Nu kom en ny kraft in i leken med erfarenheter som passade in i det skede som föreningen var.
Det går åt åtskilligt mera energi att starta upp något. När verksamheten väl funnit sin form går det lättare. Idag har verksamheten nått sitt maximum antar jag, nästa fas ser jag som ett måste.
Vad skulle det vara?
Jag skall fortsätta där Ingvar slutade. Han ansåg att världen är konstant, men att den elektromagnetiska rörelsen förlorar kraft på vägen bort från källan. Han ville inte ge sig in på vad det var som förändrade rörelsemönstret, men det ville jag. Jag tar mig själv som ett fysikaliskt exempel.
Jag har för högt blodtryck. För några år sedan fick jag en medicin som heter Betablockerare. Ett litet piller om dagen fick mitt hjärta att slå saktare och det gjorde att blodet inte strömmade så fort i mina ådror. Men, det betydde också att min kondition minskade. Till slut blev jag fullkomligt utslagen ett par gånger när jag ansträngde mig. Jag ville bara lägga mig på marken. Det visade sig att jag bara hade en puls på 25 slag i minuten. Efter två dygn, när jag tagit bort Betablockeraren, var min puls uppe i 60 slag igen, och jag har lärt mig att jag på bara en kort tid kan bli fullkomligt utslagen av en aktivitet som tömmer mig på energi.
I normala fall är det likadant, bara det att förloppet går långsammare. Låt säga att jag ska springa en ganska lång sträcka, säg 400 meter. Jag börjar sprinta iväg, och redan efter 100 meter börjar frekvensen på mina ben minska. När jag går i mål stapplar jag över målsnöret.
Det är naturligt att energin minskar (går mot rött) med tiden. Det är likadant med ett sädesfält där vårsåddens första strån spirar fram. Det är då grönblått och växer upp och allt som solen levererar energi blir strået gult. Ibland ser man stubben skifta i orange, och när den multnat blir den brun och matgjorden nästan svart.
Ett annat fenomen har jag upptäckt i Kristinas trädgård; det är rabarberplantan. Först kommer en knopp som är full med det som skall bli frön och vidare utveckling. Denna första knopp växer upp och på stammen kommer de första bladen som spränger fram och lämnar en torr "fosterhinna" närmast stammen. Jag har räknat dessa hinnor när stammen växer och fått 12 stycken på en och samma planta. Den nedersta nivån består av stora blad som fångar solljuset. På nästa nivå finner jag ett något mindre blad men också en liten frövippa. Allt som jag kommer uppåt blir bladen mindre och frövipporna större, och längst upp finns bara en stor vippa. Det är märkligt att en människa som gått förbi rabarberplantor i ett halvt sekel, först då blir varse ett sådant mirakel. Hur mycket då finns det inte som vi ännu inte har upptäckt av allt elementärt vi har runt omkring oss.
Min alias, MoffaFridolin, har vid flera tillfällen gjort sig märkvärdig och förklarat att han har något som ingen annan har; en magisk knappsnurra, som är en fortsättning på Ingvars teori.
Se nästa inlägg...
En ung mamma som fått rida på Rudolf kom sedan och frågade om hon inte kunde få ta hand om någon verksamhet inom föreningen. Hon bodde på Nydala och hade nära till Bergtorp. Det blev hon som tog vid då Moffa gett föreningen all den energi han hade. Den unga damen hette då Veronika Andersson, som gift heter hon Öberg. Veronika har styrt föreningen med järnhand och lotsat den genom de ekonomiskt tuffa åren. På filmen om Tälje skog och Ungdom finns jag med som revisor, men sedan lämnade jag skutan.
Idag omsätter föreningen en massa pengar, och mera kommer nu till verksamheten i form av EU-bidrag. Veronika som nu är anställd av Distriktet Skog och Ungdom har sökt bidrag för att 600 skolelever skall få tillbringa en dag var under ett år på Bergtorp...
Vi ser här hur en idé kan verka bland människorna. Hade Moffa inte varit så envis hade denna rörelse inte kommit igång. Med multimedia skall denna idé växa ytterligare. Tänk dig att 600 ungdomar får sig till livs: Sagan om Stall Bergtorp.
Moffa kom med ett ettårigt nordsvenskt föl och hyrde tre fjordingar från Taffsnäs i Gnesta; så kom flickorna och ville rida...
Nu har Södertälje ridskola funderat på om det inte går att dra fram en ridled från Södertälje till
Norrvrå, och Moffa har egna tankar om fortsättningen på den ridleden som han gått många gånger till Mölnbo/Vårdinge där det finns en gård med islandshäster på andra sidan Långsjön, och Lippesaner på Nådhammar som byggt om ladugården till en ridamanege.
I hagarna går inga kor längre, där betar bara hästar. En gång var hästarna i arbete på åkrarna, nu är de älskade av ungdomar som vill sköta dem. Med jämna mellanrum på tidspilen sker förändringar, och det är just dessa förändringar som Ingvar och Moffa talade om i en tredjedels sekel...
Ett litet frö blev planterat i en bördig jord och nu växer plantan och sprider sin idé över landet...
www.DigitaliaGalleri.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Ja du vet säkert vad man säger om humlan...den är inte konstruerad för att flyga, men ändå...
Så är det också med Moffa i den version som vi känner honom i alla dessa bloggar. Men spanar vi bakåt i tiden skall vi finna ett och annat som kan göra mig själv förvånad, ty förutsättningarna för vissa spår i tiden har inte alltid varit de bästa.
Inte så att dessa spår är särskilt märkvärdiga i ett alldagligt perspektiv, men med utgångspunkt från en etta på Gulagårna har han fått vara med om en del som han aldrig vågat drömma om.
Stavhoppställningen stod där vid sandlådan som vi tagit bort sargen på, och ribban kunde höjas allt som tekniken utvecklades. En meter och sjuttio centimeter var väl inte så mycket, men tre meter räckte för att bli skolmästare på gymnasiet; och när vi var två från vår gård som kom trea och etta på skol-DM på den skola i Stjärnhov som Jan Guillou gick på, tyckte jag det var stort, även om det var jag som kom trea. Min lekkamrat hoppade tre och sextio; övning ger färdighet, så sant så sant.
Att sträva uppåt är humlans idé, strunt i vad man säger, det finns en vilja som övervinner gravitationen. Ja just det, så är det även för Moffa. Men kommer gravitationen uppifrån eller nerifrån.
När jag efter alla turer i mitt unga liv kom tillbaka till min barndoms stad med en häst i grimskaftet blev ungdomarna i Brunnsäng alldeles vilda, och när ännu några hästar importerades och släpptes på bete utanför Ingvars boplats, då började idén om en förening spira i Moffas huvud. Man samlades kring köksbordet hos Kristina och Bosse Folker var med. Han arbetade som konsulent för en förening som heter Förbundet Skog och ungdom. Genom hans medverkan blev det runt hästarna en idéll förening som heter Tälje Skog och Ungdom.
När Moffa stod en kväll och tittade på hästarna, när de gick och åt av det saftiga gräset, kom Ingvar ut och hälsade. Vi började prata om ditt och datt men snart var vi inne på Ingvars favoritämne: fysik.
Vi blev stående där så länge att solen gick ner och dimman lade sig över gräset och mörkret vann över ljuset. Vi stod där och vetenskapade tills Ingvars fru kom ut på verandan och ropade:
Ingvar kom in och lägg dig nu!
Vårt samtal varade i 30 år, och när nu Ingvar är borta, lever vårat samtal ännu i Moffas hjärna.
Av en idé i Moffas huvud växte Tälje Skog och Ungdom fram. Man kan säga att det var ungarna på gatan som bildade själva kärnan. Det var Vicka och Birgitta bland flickorna, och Kristian och Krister
bland pojkarna. Skolan och fritidsgården blev involverade, men då man frågade kommunen om hjälp sa man att det inte fanns pengar till det här projektet. Dock fick man senare arrendera ett litet ställe som förr tillhörde Viksberg, det heter Bergtorp. Idag står det Stall Bergtorp på skylten ute vid vägen.
Det blev en aktiv ridskola av Moffas idé, men som alltid når man sällan ända fram. Moffas idé var en 4H-liknande verksamhet.
Skog och Ungdom kommer från 4H, det var 1962, och Studiefrämjandet kommer ur Skog och Ungdom. När föreningen runt Rudolf, Moffas häst som bara var ett år när han släpptes i hagen hos Carapi nere vid Ragnhildsborg, bildades hade man studiecirklar om hästen, och det var just genom de här organisationerna som allting växte fram. Kraften fanns hos ungdomarna själva, men Moffa var den som styrde de första sex åren tills han tog slut och där har vi ett levande exempel på Ingvars fysikproblem.
En stjärna långt borta sänder sitt ljus mot jorden och mig själv då jag vänder blicken mot den. När den elektromagnetiska rörelsen avlägsnar sig från källan är den full av energi, men... allt som vågrörelsen närmar sig jorden förändras bilden av frekvens och vågrörelse. Den energirika rörelsen har stor frekvens och korta vågor, men när energin minskar blir frekvensen lägre och vågorna längre.
Inom fysiken kallar man det för dopplereffekt; det vill säga, rörelsen går från blått till rött. Den rödförskjutning som astronomer talar om betyder att himlakropparna fjärmar sig från varandra. Allt från Big Bang är allt på väg ut mot något oändligt, och idag säger man att man nått den yttersta randen genom sina mätningar med de största instrument världen sett.
Ingvar hade en helt annan syn på detta. Han menade att man tolkat sina mätningar fel, och den rödförskjutning man ser är beroende av rörelsens förlust av energi under resans gång, ungefär som när man har tanken full när man åker hemifrån, och hela sträckan fram till mål har en åtgång som slukar bensinen tills tanken är tom.
Precis så var det med mig. Full av energi startade jag med min idé. Gällde både kropp, själ och kapital. Efter flera års kamp mot makterna tog kroppen slut och kapitalet minskade oroväckande.
Verksamheten tog stryk av detta, och till slut måste jag kalla på hjälp. Det var då Veronika kom in i bilden och jag själv blev frikopplad ett tag.
Hela tiden hade jag kontakt med Ingvar och jag frågade honom varför frekvensen minskade och vågorna förlängdes. Men det kunde han inte svara på. Han hade stöd för sina idéer hos en nobelpristagare som var samtida med Einstein. Han hette Plankt och är kvantmekanikens fader.
Plank studerade energier och kom fram till en formel där en konstant energi visade hur elektromagnetisk rörelse breder ut sig. Men när Plankt ritade upp en kurva över förloppet kunde ingen förstå den, men Ingvar använde sin magkänsla och räknade om frekvenser till våglängder
till sin kurva, och de då blev bilden annorlunda, den blev en dämpad spiral.
Hade inte Veronica kommit hade nog verksamheten dött ut.
Nu kom en ny kraft in i leken med erfarenheter som passade in i det skede som föreningen var.
Det går åt åtskilligt mera energi att starta upp något. När verksamheten väl funnit sin form går det lättare. Idag har verksamheten nått sitt maximum antar jag, nästa fas ser jag som ett måste.
Vad skulle det vara?
Jag skall fortsätta där Ingvar slutade. Han ansåg att världen är konstant, men att den elektromagnetiska rörelsen förlorar kraft på vägen bort från källan. Han ville inte ge sig in på vad det var som förändrade rörelsemönstret, men det ville jag. Jag tar mig själv som ett fysikaliskt exempel.
Jag har för högt blodtryck. För några år sedan fick jag en medicin som heter Betablockerare. Ett litet piller om dagen fick mitt hjärta att slå saktare och det gjorde att blodet inte strömmade så fort i mina ådror. Men, det betydde också att min kondition minskade. Till slut blev jag fullkomligt utslagen ett par gånger när jag ansträngde mig. Jag ville bara lägga mig på marken. Det visade sig att jag bara hade en puls på 25 slag i minuten. Efter två dygn, när jag tagit bort Betablockeraren, var min puls uppe i 60 slag igen, och jag har lärt mig att jag på bara en kort tid kan bli fullkomligt utslagen av en aktivitet som tömmer mig på energi.
I normala fall är det likadant, bara det att förloppet går långsammare. Låt säga att jag ska springa en ganska lång sträcka, säg 400 meter. Jag börjar sprinta iväg, och redan efter 100 meter börjar frekvensen på mina ben minska. När jag går i mål stapplar jag över målsnöret.
Det är naturligt att energin minskar (går mot rött) med tiden. Det är likadant med ett sädesfält där vårsåddens första strån spirar fram. Det är då grönblått och växer upp och allt som solen levererar energi blir strået gult. Ibland ser man stubben skifta i orange, och när den multnat blir den brun och matgjorden nästan svart.
Ett annat fenomen har jag upptäckt i Kristinas trädgård; det är rabarberplantan. Först kommer en knopp som är full med det som skall bli frön och vidare utveckling. Denna första knopp växer upp och på stammen kommer de första bladen som spränger fram och lämnar en torr "fosterhinna" närmast stammen. Jag har räknat dessa hinnor när stammen växer och fått 12 stycken på en och samma planta. Den nedersta nivån består av stora blad som fångar solljuset. På nästa nivå finner jag ett något mindre blad men också en liten frövippa. Allt som jag kommer uppåt blir bladen mindre och frövipporna större, och längst upp finns bara en stor vippa. Det är märkligt att en människa som gått förbi rabarberplantor i ett halvt sekel, först då blir varse ett sådant mirakel. Hur mycket då finns det inte som vi ännu inte har upptäckt av allt elementärt vi har runt omkring oss.
Min alias, MoffaFridolin, har vid flera tillfällen gjort sig märkvärdig och förklarat att han har något som ingen annan har; en magisk knappsnurra, som är en fortsättning på Ingvars teori.
Se nästa inlägg...
En ung mamma som fått rida på Rudolf kom sedan och frågade om hon inte kunde få ta hand om någon verksamhet inom föreningen. Hon bodde på Nydala och hade nära till Bergtorp. Det blev hon som tog vid då Moffa gett föreningen all den energi han hade. Den unga damen hette då Veronika Andersson, som gift heter hon Öberg. Veronika har styrt föreningen med järnhand och lotsat den genom de ekonomiskt tuffa åren. På filmen om Tälje skog och Ungdom finns jag med som revisor, men sedan lämnade jag skutan.
Idag omsätter föreningen en massa pengar, och mera kommer nu till verksamheten i form av EU-bidrag. Veronika som nu är anställd av Distriktet Skog och Ungdom har sökt bidrag för att 600 skolelever skall få tillbringa en dag var under ett år på Bergtorp...
Vi ser här hur en idé kan verka bland människorna. Hade Moffa inte varit så envis hade denna rörelse inte kommit igång. Med multimedia skall denna idé växa ytterligare. Tänk dig att 600 ungdomar får sig till livs: Sagan om Stall Bergtorp.
Moffa kom med ett ettårigt nordsvenskt föl och hyrde tre fjordingar från Taffsnäs i Gnesta; så kom flickorna och ville rida...
Nu har Södertälje ridskola funderat på om det inte går att dra fram en ridled från Södertälje till
Norrvrå, och Moffa har egna tankar om fortsättningen på den ridleden som han gått många gånger till Mölnbo/Vårdinge där det finns en gård med islandshäster på andra sidan Långsjön, och Lippesaner på Nådhammar som byggt om ladugården till en ridamanege.
I hagarna går inga kor längre, där betar bara hästar. En gång var hästarna i arbete på åkrarna, nu är de älskade av ungdomar som vill sköta dem. Med jämna mellanrum på tidspilen sker förändringar, och det är just dessa förändringar som Ingvar och Moffa talade om i en tredjedels sekel...
Ett litet frö blev planterat i en bördig jord och nu växer plantan och sprider sin idé över landet...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)