Sökord...till en vansinnig idé...

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539

Samtal med G...

För första gången på mycket länge hade jag lust att springa...
Det byggs mycket nu runt omkring oss men ännu finns en korridor
där man kan gå och uppleva skogen.

Idag var jag sugen på att gå den vägen för att se om det
fortfarande gick att komma fram på de stigar jag gått på så många
gånger förut. Det börjar bli höst nu...

Hösten kommer alltid när jag fyllt år de sista dagarna i augusti,
idag är det den 1 september med mycket sol och lite regn.

Det är märkligt hur mina ben vill röra sig nu då min pacemaker
har börjat verka, är det verkligen sanning detta, eller inbillar
jag mig bara. Kanske beror det på alla kramar jag fick på min
födelsedag.

Hur som helst, benen bara ränner iväg och jag har fullt sjå med att
sätta fötterna på rätt plats så jag inte snubblar på rötter som finns
på stigen.

Kommer fram ur skogen mitt för fårtantens stuga och går rakt
över vägen och in på tomten som nu sedan den gamla damen och
hennes får är borta sedan många år ligger öde. Ingen hemma...

När jag kom till Brunnsäng på slutet av 70-talet bodde tanten ännu
ensam här med sina får. Jag frågade henne om jag fick slå där
på tegarna på varsin sida av vägen, det fick jag. Jag fick även
ha det torra höet i hennes lilla lada när hon senare skickat fåren
till slakt.

Jag gick förbi huset och ut på vägen igen och där kom en dam
med hund.

Pratsjuk som jag alltid är nämnde jag något om byggnationen som
var på gång i närheten, och så började vi prata om det.

Ganska snart kom vi in på mitt paradämne; alltså det där om
mjölken som transporterades från Mejerigårdarna i Vårdinge i
mitten av 1800-talet då två bröder kom till Nådhammar och köpte upp
den ena gården efter den andra och levererade mjölk till Stockholmsbarnen.
250 hästar hade man uppstallade på Mjölkcentralens tomt på Torsgatan -
Dalagatan, hästar som körde ut mjölk till barnfamiljerna. Snart levererade
man mjölkprodukter även till utlandet, ja, till hela världen, till Världens Barn.
Nu heter rörelsen ArlaFoods...

 Damen med hunden undrade vad jag ska göra med mitt intresse, om jag har
några avsikter med mitt skrivande, som jag naturligtvis berättade om,
och då sa jag som det var att mina tankar ständigt är på jakt efter något
projekt som har med barn att göra.

När jag kom till Brunnsäng för 30 år sedan hade jag en häst med mig, en
ettårig hingst av nodrsvensk ras som jag fick ha tillsammans med fåren
nere vid Ragnhildsborg där Olle Carapi hade sina hagar. En häst blev
snart sex hästar och det dröjde inte länge förrän vi var etablerade på Bergtorp under
föreningsnamnet - Tälje Skog och Ungdom -.

När jag hade skapat kontakter med distrikt och förbund av Skog och Ungdom
och gjort hagar åt alla hästarna började krafterna ta slut.
Tur att så många flickor och pojkar hjälpte till på lediga stunder, och
att Tajen, Brunnsängs fritidsgård, kom med och ordnade el och belysning,
annars hade rörelsen stannat där. Vi fick arrende på marken och ladan
genom ett under. Hade jag inte ringt kommunens intendent klockan tio
på kvällen kunde arrendet gått till en privatperson, trots att vi var etablerade där.

När jag tog slut tog V.... vid och nu har man fått EU-bidrag så att 600
skolelever får komma dit några i taget under ett år. Ridskola blev det:
Stall Bergtorp.

Det är alltid roligt att berätta om Skog och Ungdom och hästarna på Bergtorp.
Det är inte svårt att förstå att verksamheten har betytt mycket för flickor i
Södertälje.

När jag fått mig tilldelad en säng på Karolinska i Solna och skulle
prepareras före operation och fick hjälp att sätta på mig en skjorta som knöts
där bak, berättade jag att mitt vänstra nyckelben var lite deformerat .

- Hur kommer det sig, frågade sköterskan som hjälpte mig.

- Det blev då jag kastades av en häst, sa jag.

-- Jaha, sa hon, har du haft häst?

- Ja, sa jag, flera stycken, det blev en ridskola i Södertälje;
Stall Bergtorp.

- Där har jag ridit, sa min sköterska, jag har bott i Brunnsäng.

- Där ser man, sa jag, det händer ofta att flickor jag träffar långt från stallet
har ridit där.

Nu sitter min pulsgivare i tryggt förvar under nyckelbenet.
Operationen tog 45 minuter och efter 4 timmar fick jag åka hem.
Jag har skrivit en vers om det. Min tolkning av personalens tankar
på Karolinska i Solna:

Ett pickande hjärta
ett nytt batteri
ett liv fullt av kärlek
det tillönskar vi...

Hälsningar från
Operation

Det är min spontana känsla som i viss mån sitter i benen.

Tillbaka till damen med hunden, som förresten inte bara var med hund,
hon verkade vara mycket intellektuell också och ställde smarta frågor,
bland annat den som finns i rubriken på detta inlägg: Sökord,
vad har du för sökord, så folk kan hitta dig på nätet.

Förbaskat bra fråga, svår att svara på, men med lite eftertanke kom det lite
trevande: MoffaFridolin...

Först var det bara Moffa, men det namnet fick jag inte vara ensam om.
Då valde jag att placera ett annat namn efter Moffa, som jag för övrigt fått
av mitt andra barnbarn som jag döpte till FiaKanKälv som nu tagit sig till
Los Angeles så gott som själv och gift sig och fått jobb over there.

Fia kom med utsträckta armar och ropade Moffa, Moffa, Moffa... som barn
brukar göra i en viss ålder. Men...Moffa räckte inte åt mig på nätet och då
sökte jag i minnet och hittade ett påhittat namn av en av våra stora poeter,
en man som var boss på Kungliga Biblioteket en gång i tiden.
Han kom från Dalarna och var god vän med den tidens musiker och diktare,
målare och litteratörer. Han skrev om Svarte Rudolf som dansade i
Amsterdams glädjekvarter och om hon som kommer nedför ängarna i
Tjugarebyn, hon är en liten kulla med mandelblommans hy, ja nu vet du,
diktaren heter Erik Axel Karlfeldt och har skrivit Fridolins visor.

Fridolin är namnet som dök upp och fogades till Moffa, och nu är det så inkört
så det skulle bli svårt att finna något annat sökord som bättre kan representera
mina bloggar på webben som når ut i hela världen, på samma sätt som Arlas
mjölkprodukter har gjort.

Sök på MoffaFridolin så finner du uppgifter om ArlaFoods.
Bröderna som kom till Nådhammar 1858 hette Hildemar och Wilhelm Lidholm.
Båda var blinda men lyckades ändå få människor med sig som ville barnen väl...

Här har inte mycket skrivits om en vansinnig idé...men lugn, det kommer mera...
nu kommer det: Statrtpunkt...S:ta Clara Kyrka i centrala Stockholm...

Det börjar med en färd med tåg till Södertälje (Tokstan) med besök på TomTits i
den gamla fabriken som gjorde separatorer, en apparat som skilde ut grädde ur mjölen.
Därefter vandring uppför Amerikaberget till Torekällberget som är stadens naturmuseum.
Där finns den gamla staden och landet med kor och häst, får och getter, samt grisar och kaniner.

Från Torekällberget beger man sig till Tveta Kyrka och Kamratstugan där Sörmlandsleden
dyker in i de djupa skogarna som inte kommer fram förrän man är i Järna.

Och nog tycker jag att man skall gå eller ta bussen till Antroposofernas högborg, där finns mycket att se och där kan man både äta och sova över.

Nu blir det kaos i min stackars skalle. Man kan ju ta bussen tillbaka till Överjärna och gå vidare på Sörmlandsleden till Mölnbo och ABBE´S Cafe och Restaurang, men man kan också ta bussen till Hölö och fortsätta till Norrvrå där bussen vänder. Därifrån går man på en smal väg mot Grottberget nere vid Långsjön och upp på toppen till en av de många fornborgarna som finns på båda sidorna om sjön. När man vandrat genom skogarna kommer man till Lillsjön och Fagernäs där vi hade den första ladugården i landet med en kobesättning som var fri från tuberkulos. Idag har vi Anticimex i den fina byggnaden. Det var Hildemar Lidholm som stod för den bedriften, och det är hans Mejerigårdar som vi nu skall vandra förbi en efter en, jag kallar den etappen för Sockenvandringen.
Av vilken anledning får du veta om du fattar mod och följer med...

Följer med är inte rätt uttryck, ty tanken är den (och nu kommer det vansinniga) att du kan gå själv med din mobil som stigfinnare, och vid lämpliga platser kan du slå på din mobil, den jag kallar Fickteatern, och läsa eller lyssna till information om trakten som passar just där du står. På det viset kommer den här turen att existera i minst 5 dimensioner. Rummet har 3 och tiden 1 och så har vi information i tid och rum, vansinnigt fiffigt, eller hur. Vi kan kalla denna rörelse för:

Vägen västerut... eller MoffaFridolinsMellanMjölkSafari...en ny slags pilgrimsfärd.

Du kanske undrar vart vi är på väg. Vi ska nu vandra till den gård dit Hildemar, hans mor och hans bror kom 1858, det vill säga Nådhammar som ägts av Waldenström, varit ett kollektiv och nu av
Jens Spendrup som arrenderar ut ekonomibyggnaderna till Anders och Theres som föder upp lippesaner, hästar som föds svarta och blir vita som vuxna. Den gamla ladugården har man byggt om och nu går taket ända upp till hanbjälkarna.

Det var härifrån idéer kom om en mjölkström som transporterades på järnvägen som kom 1961 och gjorde det möjligt att förse Stockholmsbarnen med mjölk, och inte nog med det, man levererade ut i hela världen.

Det var väl inte så tokig idé, kanske du tycker, men vänta får du se.

Öknebo Häradsteater skall förse ungdomar runt det sjösystem som heter Flodområde 63, med uppgifter som gör dem galna av förväntan. De skall nämligen skapa musikals och tävla med andra flodområden runt hela Östersjön, och vad sa du nu då, är detta inte lite så där, så säg...
ganska mycket va?

Nu fick jag en bra idé: MoffaFridolin 70-åringen som började steppa...

för långt som ... sökord ..., prova Hingstmannen ...Bikers Safari...i stället!

Hälsningar

Jerry Linder / självutnämnd Ambassadör över Flodområde 63 i de djupa skogarna i Södermanland.