En herrmiddag på Uffes balkong...

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 070 534 539
                                                 Uffes herrmiddag på balkongen...

Bilden tagen av Torgny Hallberg som också har ett glas vid bordet...

Träffade Stoffe på Luna och bytte några ord. Han börjar känna igen mig nu, men undrar vad han tänker när jag dyker upp. Det här var fjärde gången nu och före det visste vi inte om varandra.

Stoffe spelar trummor tillsammans med Claes Yngström och Berra Pettersson från Gulagårn. Han är en överdängare på slagverk och gör såna härliga trumsolon. Har hört honom på en skiva som Togge och Berra skapat och där finns även Svenne Zetterberg med och en mås som flyger så lätt över nejden.

Både Togge och Berra tillhör Gulagårdsgänget fastän Togge inte bodde där men det gjorde Berra och hans bror Hasse Pettersson när de var små. Sedan flyttade deras mor, Stina, till Mangelgården som vi kallade Bosses Gård fastän ingen av oss visste vem denne Bosse var. Senare har jag fått reda på av en gammal klasskamrat som bodde i Gamla Folketshus i hörnan S:ta Ragnhildsgatan - Oxbcksgatan att hans far körde Taxi och bodde högst upp ovanför Togge som heter Hallberg i efternamn.

Togge, Hasse och Berra startade ett skiffleband i vardagsrummet hemma hos Togge. En klasskamrat till Togge och mig, Lasse Sjögren kom sedan med, och efter en tid gjorde jag en bas av min mammas tvättunna som jag skruvat fast en avsågad hockeyklubba på med en gummiträng; så var vi fulltaliga med Togge och Hasse på gitarr, Lasse på mandolin och Berra på tvättbräda. Min bas hade inte världens bästa ljud, men med den var jag i alla fall med i bandet. Efter en tid åkte jag till Stockholm och köpte en riktig kontrabas. Ett namn hade vi också: Hectos skifflegroup.

En annan klasskamrat som bodde på Gulagårn hette Göran Lindgren, han var precis nio månader äldre än Bosse Almberg som också bodde där. Att det blev precis nio månader var ingen slump, det var bara det att Göran kom hem från BB och Bosses föräldrar som började bli gamla fick en injektion och gjorde ett sista försök att göra Olga med barn; och det lyckades.

Att jag nämner detta beror på att Göran gjorde detsamma som Togge, han bildade ett eget band som fick namnet GOBEC´s, det vill säga: Göran, Olle, Bosse, Erik och Kenta. Göran, Bosse och Kenta Sjögren bodde på GulaGården, medan Olle Nyström bodde i samma hus som Togge. Erik bodde längre upp mot Dalparken, liksom Lasse som bodde på Dalgatan 16.

Första gänget var Linkan, Lasse och jag. Sedan kom Bosse med. Vi kallade oss Fantomerna och hade en idrottsklubb som anordnade en tiokamp som Leif Thorsson filmade; hans mamma var tidigt ute och filmade i stan och Leffe var bara tio år då han fick låna filmkameran. Filmen, som var i färg kallar vi Fantomenfilmen. Den är idag flera timmar lång genom att jag filmade alla våra träffar när vi fyllde femtio år, med början hos Lasse.

När vi var gamla nog att komma in på ungdomsgården slutade alla utom Bosse och jag med idrotten, men det var också vi två som hade varsin kontrabas som vi en kväll släpade på när vi åkte tåg upp till Stockholm Central och vidare till Regeringsgatan där huvudstadens populäraste danshak låg under överenseende av en gammal längdhoppare, Topsy Lindblom. Vi hade kommit till Nationalen, eller som man sa på den tiden: Nalen. Där spelade båda banden och där mötte vi också Burken för första gången. Det hände flera gånger att denne rockande dragspelare med tjocka glasögon kom till ungdomsgården, Dalgården, och tränade med killarna.

När jag var inne på Dalgården den sista gången minns jag att det kom in en grabb som bodde i vår trappuppgång när han var liten. Jag har ett par kort som min mamma tagit där han finns med. Tanterna hade varit på utflykt till vårt torp och nu var man på väg hem och stod och väntade på bussen uppe vid Axelssons mjölkpall. I en sittvagn sitter en parvel med lockigt hår. Han är så där en tre år yngre än mig. Den här grabben fick sedan sjunga för farbror Sven i Barnens Brevlåda. På ungdomsgården befann sig nu talangen, en klart lysande stjärna, och jag glömmer aldrig hans traktering av det gamla pianot som fanns där nere i källaren. Senare spelade och sjöng han också   med Göran Linkan Lindgren och hans gäng. Grabben från Gulagårn, Dr. Martingatan 6b heter idag Bertil Mollberger, då hette han Bicke Eriksson.

Det klart att det var en massa brudar på ungdomsgården som vi killar fjollade oss för. En bodde i Togges port och en var från andra sidan kanalen där vi sneddade över hennes tomt på väg till frivilliga gymnastiken på Läroverket. Den här tjejen var på koloni samtidigt med mig, hon hette Maudan och blev huggormsbiten. Jag minns henne springa över fotbollsplanen med skräcken målad i ansiktet. Hon fick åka taxi till sjukstugan i Trosa, och sedan var det bra med det. När hon dök upp på Bosses gård en dag måste Linkan och jag naturligtvis göra oss till för henne. Vi hoppade från första grenen i stora björken uppe i backen, den björken som bara vi två kunde komma upp i. Hennes efternamn var Ingvall och hon hade en bror som spelade fiol och som också övade på ungdomsgården. Maudan började pola med Lasse och de två blev ett fint kärlekspar som ständigt trätte med varandra när alla grabbar var tillsammans. Jag minns särskilt en gång då vi gick till en liten fotbollsplan vid Geneta. Lasse och Maudan var först ut att gifta sig och få barn. Trenne gossar blev det. Maudans brorsa hette Ulf och arbetade en tid som reklamman på Domus liksom Togge och en annan grabb som hette Leif Jangren, vilken råkar bo granne med Kristina och mig här i Brunnsäng.

Leifs pappa var föreståndare för en konsumbutik. Han är en oerhört vaken person som blev djupt besviken att han inte kunde ta hand om den svarv som jag skickade på skroten härom dagen. Orsaken till det är att han varit fräsare på Scania i många år och gått över till svarvarna där han blev lärare gunås. Men det är inte lätt att placera en svarv, och till råga på allt en revolversvarv på ett ton hemma i källaren, därför gick han och var lite moloken några dagar, men det har gått över nu.
Leif har många intressen, han seglar och har en båt nere vid Båtklubben vid Bergvik. Dessutom sköter han sin trädgård tillsammans med sin fru på ett högst konstnärligt sätt emedan det som växte frodigt förr på vår sida staketet inte ser särskilt märkvärdigt ut idag. Dessutom är han med i Scanias fotoklubb varför man då och då kan se honom krypa omkring på gräset och fotogrfera blommors ståndare och pistiller. Han är en god fotograf med andra ord.

För en månad sedan fick jag erbjudande att vara med på en tillställning med dessa i Södertälje välbekanta konstnärer. En filmare som blivit kompis med Taberman som brukar visa film och vykort över gamla Södertälje. Ja det är Torgny Hallberg jag talar om. Och så har vi konstnären Ulf Ingvall som både målar och spelar fiol. Han tar sig ann elever som vill lära sig spela och han övar flera grupper. Uffe har en son som spelar cello och han heter Gudmund Ingvall och bor i Värmland.
Det är hemma hos Uffe vi skall träffas på en spännande herrmiddag på hans balkong som vetter ut mot kanalen. Han pekar bort mot Bergvikshållet och säger: - Där borta bor Thomas Nilsson, han som skrivit en bok om gamla Ragnhildsborg m.m., och efter en stund  minns jag Thomas som hade vernissage på Brunnsängs centrum när hans bok - På solsidan - var klar för försäljning. Ett ex. står i vår bokhylla. I samma lokal fanns bröderna Näslund, Olof och Werner. som man ser överallt där det finns konst på stan.

De inbjudna är, förutom Togge, som är en mycket god vän med Uffe allt sedan tiden på Domus, Leif som funnit sina arbetskompisar genom mig, samt underhållaren Bertil Mollberger som dök upp i min bildskärm helt apropå genom Stay Friend, där hans nya namn var helt främmande för mig. Men han kände mig skrev han, eftersom vi hade gemensamma bekanta, och när jag upptäckte hans barndomsnamn stod det fullt klart att det var min barndoms Bicke Eriksson som dykt upp. Precis nu försvann det kort jag hade stått framme i flera år eftersom jag hade tänkt skriva något, och det är klart
som korvspad att just nu när Bertil dök upp var kortet borta. Dock, nu har dykt upp ännu ett kort med samma personer alldeles bredvid mjölkpallen och där sitter han i vagnen.

Herr Mollberger och Ulf Ingvall kände inte varandra, och det klart att dessa giganter hade mycket att säga varandra på ett skämtsamt sett. Inte lätt för en annan som knappt kan ta ett riktigt G-ackord på gitarren att förstå vad de talar om.

En trevlig kväll på Uffes balkong blev det och solen sken på husen och himlen var blå och när vi druckit och ätit ville Togge visa filmer som han håller på med. Bland annat är det en film som spelades in 1949 och bygger på Astrid Lindgrens manus och handlar om Pippi Långstrump. Den är inspelad i Södertälje med en Pippi som är 26 år. Anledningen att den är intressant är alla gator och hus som det såg ut då. En hel del gamla skådisar figurerar också på olika sekvenser. Togge ville ha lite goda råd av oss andra, och det blev väl lite si och så med det. Sedan såg vi en film som heter: Mellan 12 och 1 och är gjord av Olle Carapi, eller var det Fem i tolv, ja vi blev inte klara med titeln på den här filmen som handlar om rivningen av city.

Tiden går fort då man har roligt, och snart ringde telefonen, nej den darrade i bröstfickan, och det betydde att vi måste packa ihop allt med en väldig fart. Tio i tolv stod vår bil framför bommen vid Karlhov, och nu var mina vänner från Domus på 60-talet samlade för hemfärd. Allt klart, inga frågetecken som ditresan då vi höll på att missa Togge som bor på Össtergatan. Jag brukar hämta honom där och komma uppifrån Viksbergsgatan. Men denna gång kom vi nerifrån Katolska kyrkan och upp en bit genom 90-graderskurvan. Aj aj aj, ingen Togge där. Vi var lite sena. Efter några minuters väntan förstod vi att något var galet, och vi som inte hittade till Uffe. Åk upp och titta, sa Kristina, och så gjorde jag det, och som vanligt fick hon rätt, där stod Togge lite orolig förstås...

Bertil måste ge sig av rätt tidigt. Han skulle ha sina barnbarn dagen därpå, det klart han måste vara hemma i tid, inget är viktigare än barnbarnen...

Stoffe ...