Samhällsorientering i MilkRiverValley...

Ateljé Living Room
www.MilkRiverUniversity.se 

WahlingeSafari@hotmail.com 
+46 0707 534 539

En japansk konstnärinna har skapat fjärilarna i Luna Konsthall där Kjell Carlsson presenterar ett annat konstverk för några konstintresserade ungdomar. Konstnärinnan heter Nao Kimura. Svärmen av fjärilar får mig att tänka på alla intressanta data som finns att hämta från gamla dokument på en enda plats på jordklotet. I detta fall Vårdinge/Mölnbo där ARLA har sitt ursprung på Nådhammar dit två bröder kom 1858 och skapade Mejerigårdarna AB, och sedan det som skulle bli Mjölkcentralen som blev Arla, och nu ArlaFoods som levererar mejerivaror till hela världen.

Flyg inte till Thailand, ta tåget till Mölnbo...

Om du har liten reskassa och bor i staden, då kan du åka kommunalt till Mölnbo och gå över stock och sten i skog och mark tills du kommer till Moffas tält på Öfre Terrassen där man kan ligga två i Ikeas vita utdragssoffa på AkterKastellet.

Du går nerför backen från ABBE`S förbi Gamla Stationen som "MrWelldone" håller på att piffa upp.
Innan Anticimex fabrik som Riddare Hildemar lät bygga i slutet av 1890-talet tar du av till vänster och går över gammal sjöbotten där man en gång odlade efter det att man sänkt sjön en meter ungefär.

På andra sidan böjer vägen av och snart är du vid Båtklubbens infartsväg. Du fortsätter dock och om du tittar till höger har du Udden på en kulle som en gång var omgärdad av sjön.

Gå rakt fram om du har bestämt dig för att ligga i tält på natten, eller i Gästis som en gång var en bastu och sedan ett stall för två tjurkalvar, men nu är försett med en våningssäng.

Men har du bestämt dig för en kort promenad till att börja med, och det är en söndagsmorgon, kan du vika av 90 grader. Gå vidare och passera vägen upp till Udden och gå till vägkorset där vägen till Nysund, Durberget och Gruvstugan börjar, och fortsätter förbi Långsjödal (vägbom) och vidare backe upp och backe ner till Ulriksdal där det finns ett antal sportstugor, därav en nere vid sjön i foten av Korpberget som är MoffaFridolins AkterKastell.

För den som bara vill promenera några timmar är det lämpligt att ta av mot Nysundsbron och gå upp för backen där vägen delar på sig igen. En väg går mot Ängen och en går ner till samhället förbi Hjortsbergas gamla oxstall. Snart är du nere vid den gamla kvarnen som lär vara byggd på 1200-talet.
Där tillkom också en såg och en tvättinrättning; Mölnbotvätten.

Anledningen till att jag skriver att det är lämpligt att gå promenaden en söndag efter 12 beror på att man just öppnat en butik där i kvarnen/sågen där man saluför antikviteter. Där kan du också få kaffe med dopp; mycket trevligt med musik från gamla stenkakor.

När du förlustat dig med dessa begivenheter knallar du vidare fram till riksväg 57, där du går rakt över vägen och kommer till Gamla Skolan (Berga skola) där det finns mycket att se om socknens historia. Ibland kan man köpa vofflor med grädde och kaffe där hos Vårdinge Hembygdsförening.

Tycker du att den här promenaden räcker för denna gång är det bara att promenera uppför backen.
Nu är du tillbaka till ABBE´S och om du inte stannat till och fikat på ovan nämnda platser kan det vara dags att beställa in mat vid ABBE´S Restaurang och Pizzeria.

När du gjort Mölnbo kan du välja att åka hem med tåget eller med buss och under resan hem kan du fundera på vad du egentligen varit med om, för den här rundan runt Lillsjön är inte vilken promenad som helst. Visserligen kallas den "ANTIKRUNDAN", men den är långt ifrån antik, och nu ska du få höra varför:

Min tanke är att livet är en konst.

Redan som små barn finns där redan en massa färdigheter som man då rakt inte kan härleda till någon i släkten, det bara kommer spontant rätt var det är. Allt som man åldras styvnar sinnet och den fantasi som finns där i unga år har en tendens att försvinna, dock inte på Moffa, min första karaktär, han som fick sitt namn av mitt andra barnbarn, en flicka, som kom med utsträckta armar och ropade:
moffa, moffa, moffa, och så blev det moffa för hela slanten. Ja inte hela förstås, men halva, ty ena halvan måste jag lägga till för att bli ensam med mitt namn på webben; då blev jag nämligen MoffaFridolin...gå in på Googles och titta...

För att få lite stabilitet på alla rader som lagts ut på nätet har jag tagit till mig en karaktär som jag kallar Kamrern. Ja egentligen heter han KamrerGoldfinger, ty han skall se till att Moffas budget håller i alla väder.

Fridolin är ett mellanting, han är företagets talesperson, men han har fått ett hedersuppdrag, och det är just det jag vill komma fram till. Nu handlar det om "Antikrundan" som ett äventyr, kopplat till den vandringen som är beskriven här ovanför.

Jag vet inte om du hört den här historien förut, men det gör inget om du får höra den en gång till:

Vi befinner oss på väg från T-korset där vägen går mot Ängen. En bit fram stannar vi till och ser bort mot gärdena där det finns en bruksväg över åkrarna ända fram till Hjortsbergas gamla kvarn.
Först ser vi två personer på en tandemcykel, det ser ut att vara Moffa af Korpengebirge och hans kamrer. Moffa sitter längst fram och styr. Bakpå tandemcykeln har man kopplat en cykelkärra och på den står en tramporgel, en sådan vi hade i skolan. Där sitter GeneralPedal och trampar, och han sitter med ryggen år färdriktningen. Efter honom kommer CykelOrkestern på en tandemcykel där man satt ihop två cyklar parallellt. En blåser i sitt mässingsinstrument medan den andra styr, båda trampar.
De kommer i en lång rad över gärdet och allt som de kommer närmare kan man se att där efter orkestern cyklar PRO-Kören, var och en på en trehjuling med två hjul där fram.

Ja kära nå´n så det kan vara, en tocken samling med musicerande samhällsmedborgare har man väl aldrig sett, men... inte nog med det:

Vi ställer oss lite åt sidan så att Generalen med sitt kompani kan köra upp på vägen mot Kvarnen, och just som man passerar vägen som kommer från Nysundsbron kommer en kvinna cyklande på en gammal hoj av märket Monark.

Hon vinkar till GeneralPedal och han vinkar artigt tillbaka, men inte som man brukar göra, utan som en viss dam brukade vinka av sina tittare då de sett henne laga mat på TV. Hon hette visst... ja det kan göra detsamma, men hon vinkade avigt, så det såg ut som om hon vinkade publiken till sig.

Generalen gjorde sammalunda med den påföljden att damen snart satt i knät på honom, och inte nog med det, hon tog bestämt ifrån Generalen taktpinnen som han inte riktigt hade plats för då han måste spela medan han dirigerade sin orkester.

Så skred hela spektaklet förbi oss, och om jag inte såg fel, tog damen taktpinnen från Generalen, som sagt var,  och löste på så sätt hans dilemma; att både dirigera och spela på orgeln samtidigt. Som det ofta blir män och kvinnor emellan, i alla fall så vitt jag vet, tog hon kommandot över hela kompanit. Och... nu undrar du nog vem damen var som slängde sin cykel i diket för att få vara med...

Hört talas om en vansinnig underhållare i Kurtan´s Orkester? Det lär vara hans dam i den TV-serien  som här uppenbarat sig och raskt tagit plats i Generalens knä;

 Gudrun med triangeln.

WåhlingeSpelmansstämma i MilkRiverValley...

Ateljé Jerry Linder

www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se

WahlingeSafari@hotmail.com

+46 0707 534 539


Så smått ställs den röda stugan med vita knutar i ordning igen...

En långbrygga läggs ut för att även kunna fungera som en farkost med motor.

Annars är det för kajakerna som den bryggan kommer till.

Just ni ligger roddbåten på plats vid den befintliga bryggan, och Örnjollen är mastad och klar, bara att dra ut från ställningen den ligger på.


Gäststugan är klar om ett par dagar. Endast nedersta bädden kvar att snickra, den övre gjorde pappa Percy för att passa bra till sittlave då han byggde bastun. Nu är där ett rum för andakt och för övernattning. Där skall TV:n vara och antennstången skall flyttas.

På Öfre terassen skall mitt fyramannatält stå under en presenning som finns på plats. Där skall också stå ett sexhörnigt tält fråm Claes Olsson, som rymmer IKEA:s VITA Utdragssoffa, som två vandrare, cyklister eller sjöfarare får hyra i två nätter och på dagarna utnyttja roddbåten, tandemkajaken eller armécyklarna, samt de 2000 berättelser som jag lagt ut på nätet med början

Alla instrument behöver man inte ta med sig. Djambétrumman finns i "STORSTUGAN", den jag själv skall sova i och där själva sekretariater kommer att vara.

För gäster finns stugans pentry och matplats att inta för alla MOFFAS VÄNNER. Snart blir det varmt i vattnet också och tillfälle till bad från bryggan.

Spelmansstämman är en idé som ännu inte är prövad, men till midsommarafton torde det bli ett och annat band som visar upp sina talanger...

AkterKastellet den 14 april 2014

Jerry Linder

Med LUST och Hägring stor...

AteljéLivingRoom

Moffa&Co, enskild firma.

www.AkterKastellet.jerrylinder.se


WahlingeSafari@Hotmail.com

+46 0707 534 539


Ett Världsarv och ett EKO-MUSEUM i vardande i Vårdinge Socken med omnejd.

Med multi-media skapar vi ett medvetande om att Riddare Hildemars och hans brors

skapelse - MJÖLKCENTRALEN / ARLA /ARLAFOOD - är värt att uppmärksammas

internationellt.

Hela dalgången där Lillsjön/ Långsjön ligger mellan Västra Stambanan och järnvägen mellan Hölö

och Vagnhärad kallar jag MilkRiverValley och mitt på den vinklade lågsträckta sjön ligger

Nådhammar som ägs av Jens Spendrup (tidigare av Martin Waldenström som var VD för

Grängesbergsbolaget med TGOJ (järnvägen mellan Grängesberg och Oxelusund).

År 1858 kom de två bröderna, Hildemar och Wilhelm Lidholm till Nådhammar och bildade

Mejerigårdarna AB, där förutom Nådhammar, Hjortsberga, Balsberga och Långbro Gård ingår

tillsammans med Fagernäs som ägs av Anticimex idag. Fagernäs kobesättning var den första i

Sverige som blev fri från Tuberkulosen som smittade mjölken.

Därav fick Hildemar Nordstjärneordern. I huvudstaden hade man 250 hästar som körde ut mjölken

till Stockholmsbarnen, och snart också till Världens Barn i nästan alla världsdelar.

När jordbruket blev mekaniserat (industrialiserat) måste många flytta till mot Södertälje och

Stockholm. Tåget som kom 1861 och stannade vid Mölnbo Station förde inte bara mjölkprodukter

från Vårdinge, även folket måste söka arbete utanför orten och kom att bli arbetare inom de stora

industrierna som växte upp omkring ångmaskinerna och de elektriska anläggningarna någon timmas

tågresa från landet. Nu är folket på väg tillbaka och näringarna annorlunda, beroende på IT...

Omlandet runt Vårdinge innehåller ett stort sjösystem som tömmer sitt vatten i Trosa. Detta s.k.

flodområde kunde väl dokumenteras och lanseras som ett EKO-Museum likt det som finns i

Bergslagen.

Jag vill se en bevarandeplan över hela detta område som berör flera orter, och med:

Lust och Hägring stor ger jag mig in i arbetet med att dokumentera området med alla till röds stående

medel, och tar gärna hjälp av unga själar som vill arbeta med film och publicera texter och bilder.


Konstnärer inom de kretsar som finns i området borde med sin uppövade teknik kunna skapa bilder som kan fotograferas och granskas av eliten som sedan kan skicka bilder till Fotografiska Museet i Gamla Tullhuset vid Stadsgården i huvudstaden.

Skolungdomar kan deltaga i General Pedals Cykelorientering och fotografera med sina smartphones.

Min verksamhet som "TRIANGELMÄSTARE" på Stadsingenjörskontoret i Södertälje ger mig möjligheter att arrangera orienteringar på många ställen inom Hedlunds stomnät där 92 punkter ingår som de flesta ligger på de högsta bergen. Inom tätbebyggelsen finns många höjdbestämda punkter, s.k. Fixpunkter som alla är markerade med dubb i berg eller jordfasta stenar. Dessa punkter kan vara lämpliga att ta med på färdplanen för de yngsta barnen som skulle kunna arrangeras för 6-årsverksamheten.

En info håller jag på att skriva som skall heta Biker 2.0 där ett motorcykelgäng ger sig iväg åt olika häll för att besöka de högsta punkerna där Storkullen mellan Järna och Turinge är det högsta berget med sina 92 meter över havet. Orienteringarna på olika nivåer kan väl ses som en samhällsorientering.

På vägen kan deltagare, som alla måste ha en G3, G4, eller smartphone med möjligheter att fotografera objekt som de gillar. En jury bestående att medlemmar i fotoklubbarna inom reviret (som sträcker sig från Salemstaden till Gnesta och Mariefred till Trosa) får sedan kora de bästa bilderna och skicka dem till en elektronisk skärm på Fotografiska Museet.
Tage Danielsson lär ha yttrat: Utan tvekan är man inte riktigt klok... men jag darrar inte på manschetten. Om inte målet nås fullt ut borde vi ändå kunna skapa en musikal som handlar om rörelsen mot målet: se noga på den logaritmiska spiralen, visst är den omöjlig att förstå, men i alla fall. Det är inte målet, det är vägen...sa han också min store idol vid sidan om riddare Hildemar på
på Nådhammar, vars dotter gifte sig med Fredrik Benzinger som blev Mjölkcentralens första VD,
och och flyttade in på Långbro Gård och som tillsammans med ett av sina barn ligger begraven i ett  Mausoleum på Vårdinge kyrkogård där också Carl Mikael Bellmans föräldrar ligger begraven. Själv ligger han begraven intill S:ta Claras Kyrka centralt i Stockholm. En planerad pilgrimsfärd skall snart gå av stapeln därifrån, via Torekällberget och Café Åsgatan 2 i Järna på Sörmlandsleden. Sedan fortsätter man på den leden till Mölnbo ABBE´S Restaurang och Pizzeria och vidare över Malmen till
Vårdinge Kyrka och Nådhammar där anders och Theres föder upp Lippesaner och bedriver ridverksamhet i den gamla ladugården där takets tagits bort och likaså golvet i skullen ovanpå så att det blivit en manege med rymd, där framtida konstnärliga yttringar kan förevisas en stor publik. Med hästar i första rummet.  Den Stora Konsten i MiddleMilkDominien får utan tvekan plats där de förnämsta mjölkkorna (Audhumbla) en gång stod och lät sig handmjölkas tre gånger per dygn.

AkterKastellet den 11 mars 2014

Jerry Linder

Motstånd-TRÖGHET-Gravitation...

AteljeLivingRoom

AteljéJerryLinder

Moffas Skog och Ungdom 2.0 3M+C tänkbar klubb i Vårdinge


www.MilkRiverUniversity.se (urspr. en flotte)

www.DigitaliaGalleri.se (GalleriStoraGran)

 www.AkterKastellet.jerrylinder.se (överblick)


Moffas@Spray.se (privat)

AteljeLivingRoom.hotmail.com (verksamhet)


+46 0707 534 539 (mobilen = FICKTEATERN)

                               G som i göra...

Kolla in G:et, är det inte ganska likt en spiral. Är i alla fall den bokstaven som mest liknar den logaritmiska spiralen som MoffaFridolin har som bomärke; ja en del av detta mystiska fenomen i övre kvadraten med sidan 1. Hela sidan på det folioformat som Moffa förkunnar om är:
 
1+0.618033989 o.s.v.. Dela 1 med 0.618... så får du 1,618..., och kvadrera 1,618... så får du 2.618...,
d.v.s. 2+0.618033989....; förklara det om du kan.

Kanske är det detta fenomens lösning som Riddarna kring det runda bordet sökte; kanske var det Arlas Källa som Riddar Hildemar fann på Nådhammar anno 1858.

Talet 1.618033989... kallade grekerna för Fi ...
(har inget med Gudrun att göra, möjligen hon med triangeln som har sällat sig till General Pedal och hans två adjutanter (de är alltså fyra nu i ledningen av Cykelorkestern och Vilocipedkören som följer generalens minsta vink på Öknebo Häradsteater, som Moffa är grundare av, och som Urban (journalist i VattenMagasinets ungdomsbilaga) administrerar. Aktörer är alltså generalen och hans medhjälpare, Moffa von Korpengebirge och Kamrer Goldfinger. Fridolin som är dessa herrars talesperson har fått den stora äran att på Söndagar leda orkestern, det är alltså han som är generalen i UngaMusikalVärnet i MilkRiverValley, Flo63 in MiddleMilkdominion, som omfattar mer än enbart vårt blåa klot...

Symbol för FICKTEATERN / Öknebo Härad... 
 
                    ... är således detta G som också ligger på andra strängen som där kallas G-klav, till skillnad från en symbol för bas-klaven som ligger på tonen C.

G är jordnära och grundläggande, som gjord att ge en bild av något stabilt. Gravitationen till exempel.

Om vi studerar den logaritmiska spiralen igen och drar en cirkel med origa i varje språng och färgar dem ska vi finna att hela figuren ser ut som ett stycke magma där de olika cirklarna tangerar varandra så att man kan ana att det rör sig om friktion eller motstånd av den tröga rörelse som löper genom spiralen, som börjar där ute i evigheten och med accelererad rörelse närmar sig intigheten där inne nära origo. Kanske kunde man säga att det är en tanke som färdas hela vägen från idé, och som möter ett visst motstånd, ja precis den tröghet som jag känner då jag skriver detta.

Fi förekommer i ett matematiskt begrepp som innehåller de kända konstanterna: e, pi och i, där i också är en hemlig filur som är svår att få en bild av. Det är nämligen så att roten ur -1 (som ju inte låter sig lösas), kallas för i. Då blir ( i x i ) = 1.

Det finns ett förhållande mellan pi och i och Fi som jag inte kan redogöra för, men...

 e upphöjt till (pi x i) = -1 (det finns ett namn på den funktionen som jag inte kan, men jag överlåter allt detta på mina adepter som, utan skolning kan ha en magkänsla för den högre matematiken, och se saken annorlunda än oss gamla och förstockade:

Ta en ekvation som innehåller många termer ( som livet självt). Somliga av dem är positiva och andra negativa. Vi sätter alla dessa termer inom parentes. Det förändrar ingen, men om vi multiplicerar parentesen med -1 händer något fantastiskt; då byter alla termer i parentesen sina tecken och plus blir minus och minus blir plus.

Nu är General Pedal (pedagog) ute och cyklar, men ibland måste man satsa stort om man vill vinna något, och ett är vad som händer med det ekipage som dyker upp på torget bakom gamla Konsumhuset i Mölnbo där ABBE bor och där han har sin Pizzeria och restaurang och mjölkaffär.

Där står två personer gränsle över en tandemcykel och väntar på att få dubbeltrampa farkosten runt inom Moffas revir där han är ambassadör över Flodområde 63, samt Järna och Södertälje, där han är uppväxt på Gulagårn mellan Dalparken och Övre Badparken, och fått sin skolning av Gatans
Parlament. 

Ser vi närmare på cyklisterna upptäcker vi att det är Moffa, med sin tofsprydda mössa, som trampar längst fram och styr, och att den andre är självaste Kamrern med sin svarta kubb.

Till tandemcykeln är kopplat en cykelkärra där man har placerat en skolorgel, en sådan med pedaler, och bakom den står Fridolin, som nu gestaltar självaste Generalen, som dirigerar medan han trampar, hur han nu bär sig åt.

Nu kommer någon fram bakom knuten...hon, för det är en hon, inte hen, och hon vinkar åt generalen och lyfter fram, ett för alla skolbarn, känt instrument som består att metall och är format som en geometrisk figur, en...TRIANGEL.

Hon går graciöst fram till General Pedal och ger honom en liten kindpuss.

- Kom upp vet jag, jag behöver inte pallen, jag blir så liten då jag sitter, säger han, och räcker henne handen.

Den ena efter den andra kommer nu upp från tåget mellan Järna och Gnesta. De från Gnesta har redan kommit och formerat sig med ryggan mot Postillan och ansiktena mot dirigenten; som nu fått sällskap på flaket: Gudrun med Triangeln...känd från TV-serien Kurtan...

Generalen ger tecken till adjutanterna på tandemcykeln och så ringlar hela orkestern och kören ut från Stora Torget i Mölnebo, rakt över
Väg 57 och över järnvägsbron och vidare ut på AK-vägen som man byggde under krisåren på 30-talet, och upp till torpstugan Backen där Johanna bor med man och barn. Där viker man av  på den smala vägen som går över gärdena ner mot Korp de Logi på Långbro Gård, där Hildemars dotter en gång bodde med MjölkCentralens första verkställande direktör, Fredrik Benzinger, född i Tyskland och hämtad hem från Hull i England, där Hildemar Lidbom fann honom lämplig att hjälpa till med Mejerigårdarna i Vårdinge.

Så går det som det brukar göra när två unga människor möter varandra under vissa omständigheter, men... nu är det Johanna som är
på väg åt det stora huset där åtskilliga adelsdamer huserat alltsedan 1300-hundratalet...

Står vi vid Backen och ser ut över fälten kan vi uppleva något som liknar långa raden av människor före skotten i Ådalen... ledda av:
"de fyras gäng"...men visst är det mycket som tar emot.

Gullspira på stafflit ...ÅterUnderStoraGranen...

Ateljé Jerry Linder

Moffas Kino in MiddleMilkDominion             MilkRiverValley  museum                                                   
www.MilkRiverUniversity.se                                      
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
AteljeLivingRoom@hotmail.com      SYNDABOCKEN                Ett staffli som vandrar
+46 0707 534 539                              VilleValleVillfarne                från den ena platsen 
                                                                                                           till den andra...upplysning...
                                                              Hattar & Mössor                 
                                                                  YIN&Yang
                                                                   Du och Jag
                                                                Återställaren... Fridolin som General Pedal...      

Läses som förspel till The Bikers...

Mannen, det vill säga, karaktären på bilden torde vara KamrerGoldfinger`s;
det är bara han som har självkänsla nog att bära KUBB.
I högra handen bär han SPIRAN (kameran med käpp), och
i den vänstra ett paket som det står ARLA på.

Kamrern representerar företaget Moffa & Co som har sitt högkvarter
invid Korpberget vid Långsjön i Vårdinge/Mölnbo, inte långt från
Arlas Källa, alltså Nådhammar Gård som i sin tur inte ligger långt
från Vårdinge By som är en gammal folkhögskola, som idag drivs som
en antroposofisk stiftelse.

Antropos betyder människa och Sofia betyder visdom/kunskap.

Moffa har sitt ursprung från hans barnbarn som heter just Sofia,
hon kom med utsträckta händer när jag kom och gjorde besök
på Hallsta Gård på andra sidan Klämmingen.

När hennes storebror var så gammal att jag kunde fabulera fritt med honom och
Sofia (finns filmat) bestämde vi att vi skulle fara till Söderhavet och rädda Pippis
pappa, Efraim Långstrump som blivit tillfångatagen av pirater. Därför byggde
Rumpnissarna en båt (optimistbåten) uppe under Stora Granen vid Stora Envättern
och drog den ner till Römossjön och seglade över den och sedan Kvarnsjön till vattenfallet vid kvarnen.

Från Kvarntorp seglade man vidare över Sjundasjön och ner i genom Molstaberg och Långbroån tills
den möter Mölnboån.

Då hade Moffa redan somnat på durken och FiaKanKälv (Sofia) fick själv peka ut riktningen med hela handen.
På så sätt hamnade man till slut i ån som går in till den gamla kvarnen (dokumenterad från 1200-talet) och ut
i Lillsjön som avsnörs från Långsjön genom ett sund där en bro förbinder Småbruket Sund från Nysund.

Efter nedtagning av masten, för att passera bron, och riggat upp den igen, måste man segla bidevind (kryssa) mot södern.
Men då man kom mitt för Nådhammar vaknade Moffa och upptäckte fadäsen.
- Hur ända in i glödheta kan ni va så in i helsike klantiga så ni seglar motströms då ni ska ner till havet. Ner betyder att det rinner neråt förstås.

Så vände man "skutan" och seglade med vinden akterifrån och var snabbt inne i lagunen ( ser bara ut så från Moffas fönster) och mitt för Morfars lilla röda stuga med vita knutar, men då fick man bomgipp och seglet for med väldig fart över på andra sidan, med den påföljden att Moffa fick bommen i skallen och duckade än en gång. KaptenPersson ( Storebror ) och FiaKanKälv for över bord på varsin sida; en på babords sida, och en på styrbords;
kusin FrökenPinYin tappade skotsnöret och hennes lillebror, MaskisendartanYang bröt av roderpinnen så att hela härligheten brakade rakt in i Korpberget så bara AkterKastellet sticker fram. Minstingen, MessiasMedMissilen, låg tryggt och sov under aktertoften och märkte rakt ingenting.

Efter den betan lade man projektet på hyllan och startade företaget Moffa & Co.

Första uppdraget blev att skapa ett högkvarter med möjligheter att kommunisera med hela Världens Barn.
Det var då man byggde en sambandscentral midskepps inne i Korpberget, ett kontor som i dagligt tal
Kallas MoffasMultiMediaSmedja...

Moffa & Co första uppdrag var att finna traktens historia. Vissa dokument kom genast fram från oväntat håll.

 Ta om det från början:

http://WahlingeMarket.blogspot.com .

 

The Bikers Safari i Sörmlands Djupa Skogar...

Ateljé Jerry Linder

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539

Som förspel till denna berättelse rekommenderas bland andra: 

http://MoffaFridolinsMiddleMilkSafari.blogspot.com  / 

Sockenvandringar i Vårdinge  ...


The Bikers                                                                             

Innehåll: 1/ http://hkMiddleMilkdominion.blogspot.com / The Bikers Safari...

               2/ http://flodomrade63.blogspot.com   a/ S:ta Clara kyrka...vägen tillbaka...
                                                                                b/ Nicke & Sigge...The Bikers...

               3/ http://BasBerraGula.blogspot.com a/ sök konstnärer med anknytning...2012...
                                                                           b/ Kylväskan, en vandring...2013...

               4/ http://MoffaFridolinsSagolikaStory.blogspot.com  / Bikers Café Bellevue.

               5/ http://FridolinPinYin.blogspot.com / Måsnaren.

               6/ http://fickteatern.blogspot.com / september ...a/ Bikermöte på Åsgatan 2.
                                                                                            b/ Antroposofi och människovisdom.
                                                                                            c/ Moffa & Co.
                                                                                            d/ Förspel till filmen Hanna-Vanna
                                                                                            e/ The King of MilkRiverValley...
                 fortsättning följer:

Bilden skapad av Kjell Karlsson på Luna bibliotek i Södertälje.

Mail till en inspiratör:

Hej Lotta, håll i dig nu för nu går det undan!

Åkte idag till Gnesta för att titta på konst och prata med folk som har

konsten i blodet. Förra året var jag också där, men i år har man tagit

gamla vattentornet i anspråk som visningslokal. Det var särskilt roligt

för mig ty jag har en gång i början på 70-talet stått högst där uppe och

mätt längder till mätpunkter på bergen runt omkring ca en mil bort.

Jag var då boss för ett mätlag som skulle ordna sikter mellan 92 punkter,

 triangelpunkter i den tänkta storkommunen där Gnesta och Vagnhärad

och Trosa skulle ingå.

 

När jag pratat av mig lite där uppe åkte jag ner till Storgatan och gick

in på Café Tekoppen och fick en kopp kaffe och en stor smörgås.

 

Ett gäng med motorcyklister äntrade caféet och satte sig utanför och fikade.

När jag gick ut mot bilen passerade jag dem och fick en dunkel idé;

jag ville ha en bild av dem men hade ingen kamera med, jag var nämligen

ledig från allt dokumenterande, hade jag bestämt, och därför lämnade jag

den hemma.

 

När jag passerade dem sa jag just det att det skulle vara käckt med en bild,

och då sa en av dem som höll i en sån där I:fån ( ja jag vet inte ens vad de där nya

telefonerna heter, än mindre vet jag hur de hanteras): Ta min!

 

- Så här gör du, sa ägaren till I:fån (ja det låter fånigt och är förstås fel), tryck på

den här knappen, sa han. Jag hade glömt bort att jag numera är rätt ostadig på hand

och brukar använda en stav där jag skruvar fast min kamera.

 

Jag tryckte naturligtvis på fel knapp så det blev ingenting, men andra gången

blev det en rätt skaplig bild, som jag också fick se. Tänk ändå hur mycket

roligt jag gått miste om i min ungdom för att jag varit för blyg, men nu vill jag ta

detta igen.

 

På hemvägen började tänkarna fara vilt i min arma skalle, och nu har jag fått en

ny idé hur man kan färdas mellan centrala Stockholm till Flodområde 63 genom

de djupa skogarna i Sörmland. Ett nytt inlägg i Höga Konsten i MiddleMilkDominion

är på gång. Kanske en ny variant av MoffaFridolinsMellanMjölkSafari.

 

Allt detta som kommer ur mina fingrar mot tangenterna kommer att uppenbara sig

i ett nytt inlägg, men på Blogger.  Skrev jag och sade God natt!


*** Bilden fann jag nästa dag på min e-mailadress, tacka Bikers för det ***.


  MC-gänget i Gnesta kom från Stockholm, sa de, och beställde sitt kaffe medan jag åt upp min smörgås med ost och skinka. Hade lite bråttom, rädd att de skulle försvinna, därför sparade jag en bit av mackan på desertallriken som jag gick in i köket med och lämnade till tjejen som brett den.

- Den var god, sa jag, tro inte något annat, jag lämnat en bit; du får det som finns kvar.

Så gick jag ut och påbörjade en liten berättelse, kanske en hel roman; den börjar här, håll till godo.

Sök musik på Google: Mustasch Dubble ...

                                  -------- The Bikers -------

- Jag tycker att MC-gängen har fått alltför dåligt ryckte, sa Sigge, och kände en viss bävan.

Vad skulle de andra i gänget tro, han som var yngst av grabbarna, för honom kändes det lite fel att vara ansluten till Hells Angels.

- Fel och fel, sa Sacke, vi är väl med där vi vill, eller hur Melle.

- Jo, ja, det är klart, muttrade Melle, och putsade bort lite vägdamm på tanken, vi gör väl vad vi vill för fan.

Självklart, sa Sacke med en grimas.

Vart ska vi dra idag, kan vi ta den där turen till Norrtälje, det är visst en träff där för Bikers från Östhammar och Hallstavik, sa Torsten och kände sig säker att få alla med sig...

Det finns en kod på skapet på Hingstmannen vid observatoriet på Observatorielunden, något säger mig att det är något nytt på gång, sa Sigge och såg orolig ut, vi har ju åkt åt alla djävla håll nu, dags att hitta på något nytt, som sagt var... så tog han upp sin näsduk och torkade sig i pannan.

---------

Ja, så här ungefär skulle MoffaFridolinsMellanMjölkSafari kunna börja. Vem som ristat koden i hästens penis får vi nog aldrig veta, men att den adress på nätet, som där var präntad med ett vasst verktyg, hade ett djup som var få förunnat beträda är det ingen tvekan om. Här träffar man rakt in i hjärtat på Jesus och Barrabas.

Mycket kan berättas om de här unga männens uppväxt i stan, och hur deras mor- och farföräldrar kommit från väster och fått arbete och bostad. En familj kom från Nykvarn och en kom från Rönninge. Sigges gammelmorfar bodde ett par år på Gulagårn i Södertälje, en gård kringgärdad av tre hus, ett långt och två korta. Mellan det långa huset och ett kort på båda sidor om gården fanns en mur som var mellan en och en halv meter hög. I mitten på var sidan  fanns en bred öppning. Förmodligen betydde själva formen en del så att barnen som växte upp där fick en stark känsla av gemenskap. Dessutom var det mest arbetarbarn. Sigges föräldrars föräldrar bodde i port nummer två från Doktor Martingatan, adressen var 6b. Husen var tre våningar högt med en källarvåning med vedbod, förråd och tvättstuga. Mangeln fanns i källarvåningen i huset på andra sidan Dalgatan, dit Sigges morfar och hans mamma fick gå för att mangla lakan, örngott och handdukar.

Det var tungt för Sigges gammelmormor att stå i tvättstugan där man kokade lakanen i en pannmur som eldades med ved. Ett stort kar av betong fanns för att skölja tvätten i, och att vrida de tunga våta lakanen var en djävulsk plåga för henne. Ibland fick Sigges morfar, Arne,  hjälpa henne att skrubba strumpor mot en tvättbräda. Linnea, Arnes mamma, hade nervverk, sa hon, hade haft det sedan hon var tolv år då hon nästan höll på att dö. Det var i Örebro, den stad som hennes föräldrar kommit till från olika håll.

Sigges morfars morfar kom från Jernboås som ligger utanför Nora, och morfars mormor kom från en ort västerut i Närke. Orsaken till att Linnea hamnade i Södertälje var att hennes man, Henrik, var uppvuxen i Södertälje och jobbade på Skofabriken där. Den flyttade till en av skofabrikena i Örebro.
Det var där Arne föddes och bodde i sju månader innan familjen flyttade tillbaka och fick bostad på Gulagårn. Det var på våren 1944.

Vi ser här en tendens som är mycket tydlig. Folk flyttade från landet till orter där det fanns arbete, och fanns det arbetare måste man bygga bostäder. Många flyttade vidare mot huvudstaden där det funnits arbete av olika slag, både kroppsarbete och intellektuellt arbete och yrken för handel och samfärdsel.

Men...nu börjar det kärva till sig, även i huvudstaden. Det finns ingen garanti att du får jobb, ens om du har en akademisk utbildning med dryga studieskulder, och nu beräknas över 30 000 människor strömma in mot Stockholm varje år, och dem skall man bygga trygga hem åt, det går bara inte.

De här sex Bikers: Sigge, Svempa, Nicke och Sacke, samt Melle och Torsten och deras gängkompisar lever ett tufft liv trots att vår levnadstandad är högre än någonsin förr. Vi går mot en ny kris och det är fullt märkbart i förhållandet bland ungdomarna som kommer från vitt skilda förhållanden.

Nicke klev av hojen och gick fram till Hingstmannen och böjde sig ner för att se efter om där fanns någon hemsideadress ristad på förhuden. Jajamen, där stod nästan övertydligt en adress som slutade med .se, vilket betydde att det var en svensk websida. Han undrade var Sigge fått nys om den någonstans, men tänkte inte mer på det utan ropade till de andra grabbarna att de måste skriva upp den märkliga adressen.

- Här står det klart och tydligt: http://MilkRiverUniversity.se, men det måste väl vara www också, eller? Vi provar väl...

Sacke tog fram en kulspetspenna och skrev upp websiten och vek ihop papperet, ett gammalt gulnat blad i folieformat, vad nu det betyder.

Sigge letade i packfickorna efter sin nya mobiltelefon, en G4-modell som man kunde surfa på nätet med.

- Nu ska vi se hur hemsidan ser ut, är det här ett seriöst företag eller är det bara på skämt, nån gammal gubbe som måste hitta på lite bus för att överleva, kanske en ryttare som själv haft flera bågar i sin ungdom...

Alla flockades runt Sigges mobil och förundrades då de såg bilden i början på siten, en flotte med träd på, ganska läckert, sa femte man, han som själv hade en ganska risig hoj, men var en djävul på att köra; Melle hette han i deras krets, skulle väl betyda Melvig, men det kan man ju inte säga.
Det funkade utan www i alla fall, inte illa.

Hur skall vi kunna botanisera oss fram till nästa station härifrån, kan ni se någon lösning på det?

Grabbarna skrollade ner längs inläggen i den mystiska bloggen och längst ner fanns det plats för bilder, och där fanns ett kort på Hingstmannen med ett meddelande som inte kunde misstolkas, en fråga finns på Nils Ferlin som står utanför S:ta Clara Kyrka. Den måste få ett svar...

- Hoppas frågan inte försvunnit nu då statyn tagits in för att snyggas till, sa Sigge och vände sig till Nicke som bodde i kvarteret strax intill. Vad tror du, har den kommit tillbaka till sin rätta plats nu, ja vi får se, annars måste vi leta upp honom till varje pris.

- Jag kollar i morgon när jag går till jobbet, jag kan gå förbi där, det är lugnt.

- Se till att du har penna och papper med dig, men du behöver inte ha så sofistikerat pappersark som Sacke har, för det har ett format som är lite hemligt, men det tar vi inte nu. Vet ni förresten att vi står på historisk mark, sa Sigge, där borta finns en skena i marken som betecknar nollmeridianen i vårt svenska kartsystem. Den meridianen står i ett speciellt förhållande till tidsmeridianen i Greenwich i England, ca 18 grader.

- Hur kan du veta allt det där, sa Sacke, det är ju överkurs för fan.

- Jag har mina försänkningar, sa Sigge, nä nu måste vi dra, vi åker väl till Norrtälje och fikar, hänger ni med.

- Så klart, sa Nickle, vi sa ju de...

-----------

Jag vill inte säga att jag är trogen någon kyrka, sa MoffaFridolin,men religiös är jag nog, om man får tro det som står i vårt familjelexikon:

religion betyder...nåtot utöver.

Vad det betyder får du tänka ut själv. Jag är mycket väl medveten om att det finns så mycket mer i världen än vad vi människor någonsin kommer att förstå; och, jag gillar inte att kyrkor allt för ofta utnyttjar människornas svagheter. Däremot gillar jag när människor förhåller sig till andra som jag vill att andra skall vara mot mig. Men det är ingen lag som gäller för alla, för vi är alla olika till karaktären. Somliga är som Kain och andra är som Abel...tyvärr... när det gäller invandringen tycker jag som den kvinnliga presidenten i Australien:

Ni är välkomna hit att leva med oss, men börjar ni klaga på vårt sätt att leva och på vår flagga, då tycker jag ni skall utnyttja er andra rättighet; att lämna landet...

Den logaritmiska spiralen på ett ark i folieformat...
     
Kortsidan = 0,618033989....
Långa sidan = 1, ooooooo...
                         L/K = 1,618033989..... = fi
             fi x fi = 2,618033989....

Va saru nurå Nicke?

Ja, fy fan va läckert!

Nästa mål: S:ta Clara Kyrka...

Grabbarna började bli män men hade svårt att släppa kontakten med gänget. Bara Svempa som hade ett fast förhållande, och Sigge som redan hade en flicka på nio och en pojk på fem år måste ta ansvar som de andra inte behövde ta, de levde singelliv; de var gifta med hojen...

Om du undrar hur det blev med deras ihärdiga letande efter nästa kod, kan jag berätta att man, Nicke, aldrig hittade Ferlin igen. Man höll på att dra fram något nytt mellan husen som vanligt, en slags anpassning till det flöde att människor som vällde in i stans centrum. 

Jag kan avslöja att MoffaFridolin, som är full av vansinniga idéer, har tänkt ut ett annat sätt att locka folk bort från vår högt belastade huvudstad, och leda dem tillbaka till omlandet där de kommer ifrån. Han kallar sitt upptåg för Vägen västerut, som han säkert sett och hört i någon gammal Västernfilm. Men nu gäller det oss och Flodområde 63 där han är självutnämnd ambassadör. Liksom Napolion korade han sig själv. I Napolions fall var det så att denne självmedvetna man tog kejsarkronan ur påvens händer och satte den på sitt huvud...         

Det finns en blogg som heter Flodområde 63,
besök den så vet du bättre vad det handlar om: Vägen västerut går dit...

http://flodomrade63.blogspot.com  / S:ta Clara Kyrka ...       

  

                                                                           ***    

            
S:ta Clara Kyrka...Vägen tillbaka ...

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539                                      The Bikers beginning
                              http://HKMiddleMilkDominion.blogspot.com
                                                               

S:ta Clara kyrka var en gång
ett katolskt kloster.
Varje dag har man soppkök,
där behövande kan få ett mål.

Nästa mål är: Gula Gården... 

Den Kristna kyrkan drog västerut ända till Island och Skandinavien...

S:ta Clara har en herde som kom västerifrån för att frälsa (rädda själar) som blivit förtappade.
MoffaFridolin har funnit en ström som kom från väster till huvudstaden och sedan drog vidare ut i världen, till Världens Barn. Strömmen  bestod av mjölk från Mejerigårdarna i Vårdinge där nuvarande herden tjänstgjorde i Vårdinge och Järna kyrkor. Strömmen jag talar om har sin källa i Nådhammar dit Hildemar Lidholm och hans bror Wilhelm kom anno 1858. I Vårdinge ligger MilkRiverUniversity i MilkRiverValley. Flodområde 63 är det sjösystem där dessa uppdiktade namn finns i MiddleMilkDominion...Moffa&Co verkar där från AkterKastellet...

Tåget mellan Vårdinge (Mölnbo) och Stockholm kom första gången 1861 och från den tiden och många år framåt lastade man mjölk till Stockholmsbarnen.

                   ------------------------------------------Bikers-------------------------------------

Av en slump fick Nicke tag i adressen till nästa mål. Han fann att statyn av Nils Ferlin var borta från sin plats utanför kyrkogården och därför gick han förbi Bellmans grav och in genom den stora porten
och kom in i det stora mittskeppet. Han hade aldrig varit där inne, trots att han bara bodde ett kvarter därifrån. Till höger strax innanför dörren fanns ett bord där en ung kvinna stod och sålde skrifter som handlade om frälsning av förtappade själar; somliga var gratis. På ett ark i folieformat, med ett fotografi av Hingstmannen på översta raden fanns en stor bild tagen inifrån altaret i riktning västerut, just som den bild som finns på detta inlägg. Han hade bara tänkt fråga efter Ferlin, vart de har förpassat honom, och så kom han i diskussion med den unga kvinnan om något som han aldrig tänkt prata om i en kyrka.

Vem är den trubadur som idag kan mäta sig med Bellman, Evert Taube, och Cornelis Wreesvijk...
Det var som Ferlin själv ställde frågan, den bara fanns där. Någon hade lämnat in frågan till flickan vid bokbordet och sagt att den satt på statyn som de måste dra iväg med till okänd ort.

Ferlin var faktiskt en diktare som Nicke kunde förstå, hade faktiskt en enda poesibok hemma, och det var en av Nils diktsamlingar. Tre dikter hade han ständigt i huvudet och han kunde inte låta bli att rabbla upp dem, ja som han kom ihåg dem förstås:

 Vissna löv
 Så är jag ett visset löv
visset löv i vinden
döden skall mig fatta
i sin gamla kratta
åh, jag är väl ännu röd
ännu röd om kinden
fast jag är ett visset löv
visset löv i vinden.

- Det var en sorgsen dikt, sa flickan bakom bokbordet, jag kan en som är muntrare, en smula i alla fall, fast Ferlin var inte särskilt munter själv, men han kunde muntra upp, och det är kanske därför han varit placerad här utanför. Hoppas att han kommer tillbaka...

Flickan replikerar:

Hästar har så sorgsna ögon
bruna och aldrig blå
vanliga arbetshästar
vad är det de tänker på.

Om en sömmerska öppnar sitt fönster
och ger dem en sockerbit
kan det tänkas de bultar med mulen
när de nästa gång kommer dit.

Hästar skrattar aldrig
de hånlog ej ens åt Klumpfota-Claes
min barndoms Klumpfota-Claes
vilkens kinder av glädje blev röda
då man tog hans tenor för bas.

När han gjorde sig köpstark och viktig
åt stora ardenner ibland
att se på hov och på tand
men hästar har ingen humor
inte det minsta grand...

Bravo, bravo, där får du tio poäng, vill du rida på min hoj, jag och de andra Bikers åker mot
Gulagårn, var faen den nu ligger. Förlåt mig, måste vidare nu, har du lust att hänga med kan du kontakta mig på min adress:  Nicke & Sigge The Bikers,  men du måste vara ordentligt klädd, hjälm har jag en extra...Nu tar jag det där trycket i folioformat, det är en guldgruva för oss... jag lägger mitt hjärta i pant.

             ---------------------------------------- MoffaFridolin berättar -----------------------------------

Förvåningen var stor när jag kom förbi kyrkogården till S:ta Clara och fick se att det var så många människor som stod i kö för att få en bit mat; att alla dessa människor öppet visade sin fattigdom.
I Sverige är vi alla lika, fick vi lära oss i skolan. Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord, fick vi sjung i söndagskolan som Frälsningsarmén drev, både vit och röd och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord...

Som vuxen är det svårt att förstå att man fortfarande har så stor tilltro till Jesus. Han hänger ofta som ett träbeläte i kyrkan, stel och stum, vad skulle han väl kunna åstadkomma, om än han kommer tillbaka. Han har ju ingen makt, eller...kan det vara så att han inte rår på ondskan och det brutala våldet som Barabbas stod för, men dock, vissa människor har fortfarande en stark tro. Vad tror de då?

Moffa börjar tänka på sin knappsnurra, på knappsnurrans princip som så få har något begrepp om.
Kanske Nicke som är en praktisk kille och har känsla för timing när det gäller motorer, med deras roterande delar skulle kunna begripa sig på en så enkel, men ändå svårförståelig mokapär.

Den där Jesus var nog inte så dum egentligen, varifrån fick han sina sagor, kan det vara så som man hör berättas att det kom tre vise män och hälsade på i stallet där barnet låg i krubban.

Kan det vara så att en av de vise hade en påse med ett oblat i, och att detta oblat var bakat av ett chip, ett Kristuschipp som väl skilde sig från det chip som föräldrarna fick i dopgåva, ett Judechip.

Ett kristuschip innehöll ett program som gjorde att Jesusbarnet blev uppdaterad, och redan i unga år upptäckte att vanligt folk, som blint trodde på de lärde, bara blev utnyttjade.

Det klart att de skriftlärde och fariséerna ville göra sig av med honom, vilket de också lyckades med.
Varför blev sossarna vilseledda av sina ledare, varför förlorade folket dem som de hyllat i så många år. Varför är den dumme god och den kloke elak, varför är allt en trasa, skrev Almqvist, han som gav ut boken Det går ann, och blev av med sitt prästämbete och måste fly till Amerika.

Domkapitlet jagade honom ut i fördärvet där han dog utfattig. Han skulle kunna vara en av dem som står i kö utanför kyrkan idag... vill du följa med går du vidare i bloggarkivet...
för Flodområde 63 / Nicke & Sigge .....

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Bikers on The Road...back again after several generations...

Att dejta en flicka i storstan är kanske inte så svårt om man har en motorcykel med sidovagn,
och det hade Nicke just gjort, och inte vilken brud som helst. Den här bruttan kunde sin Nils Ferlin, och det var Nicke Blom satte värde på. Nu gällde det bara att för de andra killarna med sig på
Vägen Västerut... Om sanningen ska fram hade Kirsti mor en egen motorcykel med sidovagn då hon var ung och galen, och på den fanns en sidovagn som hon körde ved i.

Sigge var genast med på noterna och till slut var alla med på en vända bort mot den så kallade Tokstan, eller rättare sagt Södertälje där Gulagården ligger på Västra sidan av kanalen vid foten av Amerikaberget. Kirsti morsade på alla killarna och satte på sig Nickes reservhjälm och så försvann hon ner i sidovagnen och gjorde sig bekväm där som om hon aldrig gjort något annat i hela sitt liv.

Så bar det iväg...till Tumba och vidare mot Alby där vägen snirklar sig fram över E4:an och på gamla Riksettan till det vägkors där vägen går ner till Norsborg där Stockholms vatten har sitt reningsverk.

Mälarens vatten skall räcka till många, och skulle något katastrofalt hända så att man inte kan ta av det, har man en reservvattentäckt; Bornsjön. Runt Bornsjön finns ett stort område som är skyddat så att någon förorening inte ska ske. Även Södertälje tar vatten från Mälaren. Sedan pumpar man det vidare till Järna och Hölö varifrån det går per ledning i Långsjön och Lillsjön till Mölnbo samhälle.
Att släppa stora tankers genom Södertälje kanal in till hamnarna i Strängnäs, Köping, Enköping och Västerås är ett stort hasardspel, tyckte Sigge, som var väl påläst. Och nu skall man kanske göra slussen längre och bredare för att ta emot ännu större båtar. En gång kunde man ro båtar från Saltsjön till Mälaren, men så höjde sig land för varje år så man måste rulla dem på stockar, och till slut måste man börja gräva. Den förste lär ha varit Engelbrekt och hans mannar. Idag fortsätter landet att höja sig och i Södertälje kommun lär det vara 36.8 cm på 70 år.

Sigge föreslog att man skulle stanna till vid Sturehov och fika. På sommaren är det mycket vackert att sitta utanför slottets ena flygel och låta solen värma den välklädda lekamen tills det ena plagget efter det andra åka av. Det är kallt att susa fram i över 110 km i timmen och därför måste man ha bra kläder på sig, och skulle det hända det som inte får hända måste klädseln skydda kroppen. Därför är det läder som gäller.

Som den värdinna hon är så såg Kirsti till att killarna fick det de ville ha, det gjorde man inne i södra flygeln, sedan satte man sig ute i parken med utsikt över sjön, och såg staden långt där borta.

Sigge letar fram sin Fickteater (Moffas benämning på de nya mobiltelefonerna) och googlar fram:
 Gula gården ( http://gulagarden.blogspot.com ) och läser för de andra killarna som blir sugna på att åka dit och kolla upp hur det ser ut där Sigges morfar växte upp. Man går in med muggarna och tackar snällt åt flickan som blinkar åt Kirsti, vilket betyder att hon gärna hade velat följa med...

Ner i korgen igen och sedan iväg på den slingriga vägen in till stan. Vid Birkakorset blev de stående en lång lång stund, för där kom det gäng motorsyklister, bikers, som de skulle ha åkt tillsammans med runt Mälaren. En gång om året åkte man, stor som liten, med världens lyxigaste eller med en gammal monark och ryggsäck på ryggen. Det klart det sög i magen när man såg kompisar glida iväg i den långa kön, men nu var man på väg västerut, som MoffaFridolin brukar säga...

Så svängde man höger ner mot klaffbron och upp förbi två rödljus och passerade Oxbacksleden som är en del av E20. Oxbacksleden går mellan Oxbackskolorna och Gulagården idag, förr fanns där också ett sjukhus, det första i stan där det sedan blev barnavård och en barnkrubba som gränsade direkt till Gulagården med ett gunnebostängsel som gick att forsera när fruktträden på krubban dignade av äpplen och päron.

Sigge som varit där tillsammans med sin morfar, för länge sedan, såg på håll var någonstans man skulle svänga vänster, och så var man vid korsningen Dalgatan - Turingegatan.

Förr stod det en kiosk här uppe i hörnet av Dalparken, där fick Sigges morfar Arne köpa tidning åt sin far, Henrik, och fyra Daim, en åt var familjemedlem. Arne kallade Dalgatan för "Mammas Gata", de flesta ungarna som lekte på Gulagården och Röda Gården (Mangelgården) bodde ju omkring den.

Åt vänster tog man och gled förbi den nya kiosken som står precis där Arne en gång stod på skriskor nedför en brant isbacke ned till parkens spolade isbana. Lite senare spelade man ishockey i Gropen, där Frälsningsarmens kyrka ligger idag på andra sidan Oxbacksleden.

När man kom fram till S:ta Ragnhildsgatan körde man in där och parkerade och hängde hjälmarna på cyklarna och gick in genom den vida porten i muren. Från denna ände av gården såg man små gräsytor och en lång flaggstång som Arne berättat om en gång.

Sigge berättade: - Han och hans bäste kompis på den tiden hade kompat, som man sa då man spelade kula. Denna enda gång hade Arne fått så många kulor som aldrig förr. Han brukade vara så generös så det blev inte så många kulor över. Men nu då var och en hade ansvar inför den andra kunde man inte ge bort kulor hur som helst; och då blev det en hel gympapåse nästan full.

- Flaggstången, sa Svempa, vad hände vid flaggstången.

- Jo, det var där Arne stod en dag när han snart skulle lämna barnstadiet och gården för alltid, och den stora kulpåsen, hans egenhändigt sydda gymnastikpåsen i syslöjden, hade han med sig.
Småungarna runt omkring honom sprang åt alla håll och plockade kulorna som han generöst spred omkring sig.

- Det var en härlig känsla, sa Arne till Sigge när de båda stod där intill flaggstången,
det är saligare att giva än att taga, står det i bibeln; tänk på det när du fått ett överskott...

Så gick grabbarna fram i sina skinnkläder och ställde sig på karusellen som en gång stod nere i Dalparken när Arne var grabb.

MoffaFridolin har skrivit en hel del om Grabbarna på Gulagårn, om deras idrottsförening,
Fantomens IK, om Fantomenfilmen som de gjorde och som de konverterade till VHS- och nu finns i DVD-format.

Kanske du kan få tag på den Sigge, sa Kirsti och log insmickrande, du har ju känningar. Jag är mycket intresserad av musiken som hastigt flödade i Dalgården, deras ungdomsgård. Det lär finnas gamla inspelningar från både Gobec´s och Hecto´s. På en av dem lär visst ett geni som idag heter Bertil Mollberger, men då Bicke Eriksson, finnas i DVD-format. Det sägs att han, som nu bor i Stockholm, har gjort två konserter i sin gamla miljö tillsammans med Kanalbandet. En gång i hans gamla skola, Torekällskolan där även Arne och de andra grabbarna gick. En gång senare spelade och sjöng han om sin favorit, Ray Charles, i nygamla Folkets hus, på stora scenen som heter Estrad. Efter Torekällskolan gick de flesta i Mariekällskolan. Arne muckade därifrån 1959 och började jobba som hantlangare på Lantmäteriet ett år innan han kom in på gymnasiet i Läroverket.

Nu ska vi ta en titt ut över stan. Antingen kan vi gå Björn borgs promenad, den väg Grabbarna på Gulagårn använde när de skulle spela hockey på den tennisbana som också Björn tränade på. där fanns några år en riktig sarg på vintern. Innan dess åkte man på en spolad bana i Övre badparken strax intill.

Morfar har berättat, sa Sigge, att hans allra första skridskor, som hänger inne i museet, var ett par halvrör. Första gången han åkte på dem var, efter julafton ett år, på dammen där uppe på toppen av Amerikaberget, det vi kallar Torekällberget.

Varför Amerikaberget heter som det gör kan nog bara Göran Gelotte svara på, han är expert på Södertäljes historia.

Vi åker, sa Nicke, jag vill bjuda Kristi på en salig resa rakt upp i himmelen.

Ja, sa Sigge, min morfar har berättat att man åkte kälke ända uppifrån Skogshöjds hotell, och ner på S:ta Ragnhildsgatan, över Täppgatan och slutligen korsande Dalgatan som var lägsta punkten. Men sedan gled man ända upp  till Gamla Folkets Hus förbi Kringelvägen. Det var åka det. Någon har sagt att det vid ett tillfälle ordnades vakter vid korsningarna, men det kom inte han själv ihåg.

Arne hade ingen egen bobb, men hans kompis hade en lång en som de båda åkte på samtidigt. Man åkte även i den branta backen i Övre Badparken.

På tillbakavägen gick man längs Dalgatan och konstaterade att Röda Gården var ett minne blott i minnet på Grabbarna på Gulagårn, nya moderna hus står där i stället.

Nu åkte man inte uppför S:ta Ragnhildsgatan utan åkte till Turingegatan förbi en liten transformatorkur som heter Amerika. Man åkte upp och ställde sina hojar på den lilla parkeringen
bakom Torekällberget och gick in genom grinden som nyss sattes upp för att djurplågare inte skall komma in på nätterna och skada djuren; konstiga människor...

Alternativspettan, Kirsti, debarkerade sin farkost och gick med grabbarna in  genom grinden och uppför backen där man kunde skönja bondgården till vänster om dammen. Lite längre fram går vägen upp till skolan och ner till Torget med Museet där Sigges morfar finns avporträtterad med sin blivande fru. De sitter där i en monter i Britt-Maries rum med sina abiturienthattar som är prydda med knappar på och en text som måste ha förargat deras rektor och lärare i historia och samhällskunskap.
Han, rektorn alltså, hade burit sig taskigt åt mot en klasskamrat, inte bara en gång utan många gånger, idag skulle vi kalla honom en mobbare. Flickan ifråga hade gått i Arnes klass i fyra år och var den vänaste tös man kunde tänka sig, men...hon hade en defekt...hon var så himla blyg och talade så tyst inför klassen; ack hur skulle det ha gått för henne på Lundsbergs...

Mycket sevärt finns det på museet och Sigges morfar brukade köpa Violpastiller där i butiken. Han brukade påpeka att det finns en skylt på ytterdörren där det står Örebrokex, naturligtvis därför att det var där han föddes, och det är där Arnes morfar växte upp helt nära Svampen.

The Bikers släntrade över torget och gick upp mot kvarnen som brann ner men byggdes upp igen av folk från Dalarna. Morfar Arne brukade säga: Bygg i Dalarna, bygg inte sönder Stockholm. Förmodligen är det därför MoffaFridolin har tipsat om Vägen Västerut...kanske mot Värmland...

Nu är Sigges & Nickes Bikers framme vid baksidan på Värdshuset och stående strax intill ett rör i berget som ingen av grabbarna har en aning om vad den betyder, men det vet MoffaFridolin.
Här har man en vid utblick över staden, men tyvärr ser man inte Gulagården, men man ser Norra Oxbackskolan mycket väl, och då kan man ana sig till var gården ligger. Husen i norr, Grusåsen, står majestätiskt längst upp i synranden, och längst bort på höger sida kan man se husen vid Östertälje.

- Vet ni, sa Sigge, varför gamla Telje bytte namn?

- Nu är han igång igen, sa Melle, han som egentligen heter Melvig. Låt oss gissa...

- Jag kan hjälpa till på traven, sa Nicke som varit med förr.

- Är det på grund av att där finns ett Västertälje, ett Östertälje och ett Norrtälje...

- Jag tror att det beror på att det finns Östertälje och Västertälje förut, sa majoriteten med en mun.

- Fel, fel, fel, sa Nicke skadeglatt, det beror på att Telje kom att finnas på två ställen. När Norrtälje blev stad och fick sitt namn, bytte man namn här också och gav staden namnet Södertälje.

- Gud så förnuftigt, sa Svempa och nickade mot Sacke som inte sagt ett ord på hela dagen. Om sanningen ska fram var han inte ett dugg intresserad av roadturer som denna; kultur för honom var av ett helt annat slag, han var en Barrabas, men han sneglade åt Kirsti som han såg som en ängel; ja inte lätt att förklara.

Arne har berättat att han far hade fest här uppe i värdshuset när han fyllde 50 år 1960. Här spelade Arnes skifflegroup och underhöll gästerna. Det var nog sista gången Arne var med och spelade i Hecto`s tillsammans med Grabbarna från Gulagårn, och där fanns Lilla Berra, som Arne brukade säga, med sin mammas tvättbräda. Det finns en blogg med en vandring runt kvarteren där grabbarna bodde och jag tror att den guidar oss på blogger upp mot Torekällberget och ner igen; den utgår då från entrén till Dalgården, världens bästa ungdomsgård på 50- och 60-talen... Lilla Berra ja, han råkade vara tre år yngre än de andra. Hans brorsa, Hasse, var också med och bildade bandet, och han var bara två år äldre än Lilla Berra, som blivit en stor musiker i Södertälje.

Nicke som funnit sin partner i S:ta Clara Kyrka genom en vink från Nils Ferlin som stod ute på gatan en gång i tiden, men nu var undanställd, hade en fråga till de andra. Frågan hade han ställt till Kristi när de möttes första gången vid kyrkans bokbord och lyder som följer:

Vilken trubadur följer i modern tid efter Mikael Bellman ( som ligger begravd på kyrkogården intill stora porten), Evert Taube eller Cornelis Vreesvijk...?

- Vad säger ni, sa Nicke, Kirsti och jag var helt överens om vem det borde vara, men ok, smaken liksom baken... nå, säg en i taget...

Någon sa Lasse Berghagen, en annan Olle Adolfsson, ja många förslag blev det innan Sacke sa:
- Det är klart som korvspad att det är Ulf Lundell, han har en skön stile, som Baloo säger.

- Vi är av samma mening, det måste bli Ulf Lundell av många skäl, sa Sigge, och det passar in just här att säga det; - jag trivs bäst i öppna landskap ... - .

Sigge plockar fram sin Fickteater (mobil) och alla flockar sig runt honom för att se det alla kunnat se.
Se där säger Sacke, för första gången idag, Bellevue, där kan vi säkert få lite i magen, hänger ni med?

Det finns en blogg som heter: Bertil Petterssons Musik och Foto, vi kan titta på den när vi sitter tillbords, kom nu, sa Nicke och bjöd sin dam armen.

Vill du gå vidare på vägen västerut ska du uppsöka: http://BasBerraGula.blogspot.com ,och leta efter inlägget om Konstnärer med anknytning till Dalgården...2012



 


Nu står vi innanför norra porten. Huset till vänster är det Linkan bodde i. Han bodde högst upp
och mitt emot bodde Stina när pojkarna var små. som du ser är det många träd på gården,
de står mitt på gården, men det fanns större träd mitt för det vänstra huset. Där fanns också ett spännande sophus.

Forts. följer på nästa inlägg: Kylväskan ...en vandring...

 

 

Sökord...till en vansinnig idé...

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539

Samtal med G...

För första gången på mycket länge hade jag lust att springa...
Det byggs mycket nu runt omkring oss men ännu finns en korridor
där man kan gå och uppleva skogen.

Idag var jag sugen på att gå den vägen för att se om det
fortfarande gick att komma fram på de stigar jag gått på så många
gånger förut. Det börjar bli höst nu...

Hösten kommer alltid när jag fyllt år de sista dagarna i augusti,
idag är det den 1 september med mycket sol och lite regn.

Det är märkligt hur mina ben vill röra sig nu då min pacemaker
har börjat verka, är det verkligen sanning detta, eller inbillar
jag mig bara. Kanske beror det på alla kramar jag fick på min
födelsedag.

Hur som helst, benen bara ränner iväg och jag har fullt sjå med att
sätta fötterna på rätt plats så jag inte snubblar på rötter som finns
på stigen.

Kommer fram ur skogen mitt för fårtantens stuga och går rakt
över vägen och in på tomten som nu sedan den gamla damen och
hennes får är borta sedan många år ligger öde. Ingen hemma...

När jag kom till Brunnsäng på slutet av 70-talet bodde tanten ännu
ensam här med sina får. Jag frågade henne om jag fick slå där
på tegarna på varsin sida av vägen, det fick jag. Jag fick även
ha det torra höet i hennes lilla lada när hon senare skickat fåren
till slakt.

Jag gick förbi huset och ut på vägen igen och där kom en dam
med hund.

Pratsjuk som jag alltid är nämnde jag något om byggnationen som
var på gång i närheten, och så började vi prata om det.

Ganska snart kom vi in på mitt paradämne; alltså det där om
mjölken som transporterades från Mejerigårdarna i Vårdinge i
mitten av 1800-talet då två bröder kom till Nådhammar och köpte upp
den ena gården efter den andra och levererade mjölk till Stockholmsbarnen.
250 hästar hade man uppstallade på Mjölkcentralens tomt på Torsgatan -
Dalagatan, hästar som körde ut mjölk till barnfamiljerna. Snart levererade
man mjölkprodukter även till utlandet, ja, till hela världen, till Världens Barn.
Nu heter rörelsen ArlaFoods...

 Damen med hunden undrade vad jag ska göra med mitt intresse, om jag har
några avsikter med mitt skrivande, som jag naturligtvis berättade om,
och då sa jag som det var att mina tankar ständigt är på jakt efter något
projekt som har med barn att göra.

När jag kom till Brunnsäng för 30 år sedan hade jag en häst med mig, en
ettårig hingst av nodrsvensk ras som jag fick ha tillsammans med fåren
nere vid Ragnhildsborg där Olle Carapi hade sina hagar. En häst blev
snart sex hästar och det dröjde inte länge förrän vi var etablerade på Bergtorp under
föreningsnamnet - Tälje Skog och Ungdom -.

När jag hade skapat kontakter med distrikt och förbund av Skog och Ungdom
och gjort hagar åt alla hästarna började krafterna ta slut.
Tur att så många flickor och pojkar hjälpte till på lediga stunder, och
att Tajen, Brunnsängs fritidsgård, kom med och ordnade el och belysning,
annars hade rörelsen stannat där. Vi fick arrende på marken och ladan
genom ett under. Hade jag inte ringt kommunens intendent klockan tio
på kvällen kunde arrendet gått till en privatperson, trots att vi var etablerade där.

När jag tog slut tog V.... vid och nu har man fått EU-bidrag så att 600
skolelever får komma dit några i taget under ett år. Ridskola blev det:
Stall Bergtorp.

Det är alltid roligt att berätta om Skog och Ungdom och hästarna på Bergtorp.
Det är inte svårt att förstå att verksamheten har betytt mycket för flickor i
Södertälje.

När jag fått mig tilldelad en säng på Karolinska i Solna och skulle
prepareras före operation och fick hjälp att sätta på mig en skjorta som knöts
där bak, berättade jag att mitt vänstra nyckelben var lite deformerat .

- Hur kommer det sig, frågade sköterskan som hjälpte mig.

- Det blev då jag kastades av en häst, sa jag.

-- Jaha, sa hon, har du haft häst?

- Ja, sa jag, flera stycken, det blev en ridskola i Södertälje;
Stall Bergtorp.

- Där har jag ridit, sa min sköterska, jag har bott i Brunnsäng.

- Där ser man, sa jag, det händer ofta att flickor jag träffar långt från stallet
har ridit där.

Nu sitter min pulsgivare i tryggt förvar under nyckelbenet.
Operationen tog 45 minuter och efter 4 timmar fick jag åka hem.
Jag har skrivit en vers om det. Min tolkning av personalens tankar
på Karolinska i Solna:

Ett pickande hjärta
ett nytt batteri
ett liv fullt av kärlek
det tillönskar vi...

Hälsningar från
Operation

Det är min spontana känsla som i viss mån sitter i benen.

Tillbaka till damen med hunden, som förresten inte bara var med hund,
hon verkade vara mycket intellektuell också och ställde smarta frågor,
bland annat den som finns i rubriken på detta inlägg: Sökord,
vad har du för sökord, så folk kan hitta dig på nätet.

Förbaskat bra fråga, svår att svara på, men med lite eftertanke kom det lite
trevande: MoffaFridolin...

Först var det bara Moffa, men det namnet fick jag inte vara ensam om.
Då valde jag att placera ett annat namn efter Moffa, som jag för övrigt fått
av mitt andra barnbarn som jag döpte till FiaKanKälv som nu tagit sig till
Los Angeles så gott som själv och gift sig och fått jobb over there.

Fia kom med utsträckta armar och ropade Moffa, Moffa, Moffa... som barn
brukar göra i en viss ålder. Men...Moffa räckte inte åt mig på nätet och då
sökte jag i minnet och hittade ett påhittat namn av en av våra stora poeter,
en man som var boss på Kungliga Biblioteket en gång i tiden.
Han kom från Dalarna och var god vän med den tidens musiker och diktare,
målare och litteratörer. Han skrev om Svarte Rudolf som dansade i
Amsterdams glädjekvarter och om hon som kommer nedför ängarna i
Tjugarebyn, hon är en liten kulla med mandelblommans hy, ja nu vet du,
diktaren heter Erik Axel Karlfeldt och har skrivit Fridolins visor.

Fridolin är namnet som dök upp och fogades till Moffa, och nu är det så inkört
så det skulle bli svårt att finna något annat sökord som bättre kan representera
mina bloggar på webben som når ut i hela världen, på samma sätt som Arlas
mjölkprodukter har gjort.

Sök på MoffaFridolin så finner du uppgifter om ArlaFoods.
Bröderna som kom till Nådhammar 1858 hette Hildemar och Wilhelm Lidholm.
Båda var blinda men lyckades ändå få människor med sig som ville barnen väl...

Här har inte mycket skrivits om en vansinnig idé...men lugn, det kommer mera...
nu kommer det: Statrtpunkt...S:ta Clara Kyrka i centrala Stockholm...

Det börjar med en färd med tåg till Södertälje (Tokstan) med besök på TomTits i
den gamla fabriken som gjorde separatorer, en apparat som skilde ut grädde ur mjölen.
Därefter vandring uppför Amerikaberget till Torekällberget som är stadens naturmuseum.
Där finns den gamla staden och landet med kor och häst, får och getter, samt grisar och kaniner.

Från Torekällberget beger man sig till Tveta Kyrka och Kamratstugan där Sörmlandsleden
dyker in i de djupa skogarna som inte kommer fram förrän man är i Järna.

Och nog tycker jag att man skall gå eller ta bussen till Antroposofernas högborg, där finns mycket att se och där kan man både äta och sova över.

Nu blir det kaos i min stackars skalle. Man kan ju ta bussen tillbaka till Överjärna och gå vidare på Sörmlandsleden till Mölnbo och ABBE´S Cafe och Restaurang, men man kan också ta bussen till Hölö och fortsätta till Norrvrå där bussen vänder. Därifrån går man på en smal väg mot Grottberget nere vid Långsjön och upp på toppen till en av de många fornborgarna som finns på båda sidorna om sjön. När man vandrat genom skogarna kommer man till Lillsjön och Fagernäs där vi hade den första ladugården i landet med en kobesättning som var fri från tuberkulos. Idag har vi Anticimex i den fina byggnaden. Det var Hildemar Lidholm som stod för den bedriften, och det är hans Mejerigårdar som vi nu skall vandra förbi en efter en, jag kallar den etappen för Sockenvandringen.
Av vilken anledning får du veta om du fattar mod och följer med...

Följer med är inte rätt uttryck, ty tanken är den (och nu kommer det vansinniga) att du kan gå själv med din mobil som stigfinnare, och vid lämpliga platser kan du slå på din mobil, den jag kallar Fickteatern, och läsa eller lyssna till information om trakten som passar just där du står. På det viset kommer den här turen att existera i minst 5 dimensioner. Rummet har 3 och tiden 1 och så har vi information i tid och rum, vansinnigt fiffigt, eller hur. Vi kan kalla denna rörelse för:

Vägen västerut... eller MoffaFridolinsMellanMjölkSafari...en ny slags pilgrimsfärd.

Du kanske undrar vart vi är på väg. Vi ska nu vandra till den gård dit Hildemar, hans mor och hans bror kom 1858, det vill säga Nådhammar som ägts av Waldenström, varit ett kollektiv och nu av
Jens Spendrup som arrenderar ut ekonomibyggnaderna till Anders och Theres som föder upp lippesaner, hästar som föds svarta och blir vita som vuxna. Den gamla ladugården har man byggt om och nu går taket ända upp till hanbjälkarna.

Det var härifrån idéer kom om en mjölkström som transporterades på järnvägen som kom 1961 och gjorde det möjligt att förse Stockholmsbarnen med mjölk, och inte nog med det, man levererade ut i hela världen.

Det var väl inte så tokig idé, kanske du tycker, men vänta får du se.

Öknebo Häradsteater skall förse ungdomar runt det sjösystem som heter Flodområde 63, med uppgifter som gör dem galna av förväntan. De skall nämligen skapa musikals och tävla med andra flodområden runt hela Östersjön, och vad sa du nu då, är detta inte lite så där, så säg...
ganska mycket va?

Nu fick jag en bra idé: MoffaFridolin 70-åringen som började steppa...

för långt som ... sökord ..., prova Hingstmannen ...Bikers Safari...i stället!

Hälsningar

Jerry Linder / självutnämnd Ambassadör över Flodområde 63 i de djupa skogarna i Södermanland.