www.AkterKastellet.jerrylinder.se
www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Vägen mot en rikare framtid går över Nysundsbron...
På min väg mot AkterKastellet, det vill säga min sommarstuga vid Ulriksdal, som ligger vid MilkRiver, den sjö som heter Långsjön i botten av MilkRiverValley, en dalgång mellan Västra stambanan i Mölnbo och järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad, kan jag välja två vägar.
(AkterKastellet, MilkRiver och MilkRiverValley ingår i ett tankesystem som jag kommer till på slutet av detta inlägg)
Jag kan åka förbi ABBE´S Restaurang och Pitseria och nerför backen vid kvarnen som finns dokumenterad från 1200-talet. Vidare sedan intill Hjortsbergas oxstall vid Sund och sedan ta till vänster vid vägkorset där vägen går till Ängen åt höger och ner till Nysundsbron till vänster.
Men jag kan också åka förbi ABBE´S och ner för backen parallellt med järnvägen till den
Gamla Stationen som byggdes i början av 1860, kanske 1861 när det första tåget stannade innan det fortsatte mot Sparreholm dit man kommit det året. Från Göteborg kom man samtidigt till Hallsberg. Redan nästa år, alltså 1862 blev man klar med den återstående sträckan mellan Sparreholm och Hallsberg, och från Hallsberg kunde man åka till Örebro. Det betyder att man kunde åka tåg mellan Östersjön och Nordsjön på 3 dagar, och på varje station skulle kungen ta en snaps. Ett av dessa stopp var vid Mölnbo Station...
Vid stationen fanns en vändplatta så att vagnar kunde köras vidare mot den stora ladugården i Fagernäs. Men det var inte förrän denna fantastiskt vackra byggnad var i bruk som stickspåret började användas. Det var 1897, strax efter det man byggt en lika vacker ladugård på Hjortsberga.
Vår väg går förbi Fagernäs där Antisimex har sin tillverkning idag. Vi fortsätter över den del av sjön som vi kallar Lillsjön, fast idag är sjön sänkt lagom mycket så att det har gått att odla där en gång i tiden. Ja inte allt för länge sedan, ty Arne Wallenö, en gammal arbetskamrat till mig har berättat att man sådde spannmål där men måste använda en högst ovanlig metod när man skulle välta. Man hade en stor trätrumma som två man gick inuti och drev framåt så att jorden packade sig runt fröna. Arne var en av dem som fick gå i trumman.
Den här vägen ligger på en risbädd har man sagt. Till Östersättra kan man fara den här vägen, men också till Mölnbos båtklubb. Fortsätter man söderut kommer man till en väg som går uppför en backe. Vägen går över skogen mot Hejsta i Hölö. På vägen dit ligger Karltorp som tillhör Balsberga,
men vi skall inte dit, vi skall svänga åt höger och en bit från vägen uppe på en kulle ligger Udden.
Känner man till att sjöns yta legat en meter högre kan man lätt förstå varför stället heter Udden.
Förmodligen har vägen till Udden gått i skogskanten som ligger lite högre. Precis där vägen upp till torpet viker av är det en puckel på den väg som fortsätter mot Nysundsbron.
Mellan Lillsjön och Långsjön finns ett sund som heter Nysund och där finns, men har förmodligen inte alltid funnits en bro som förbinder de båda sidorna av sjösystemet.
Hembygdsföreningens ordförande, Hans Göthlin har i sin dator ett gammalt fotografi som visar hur den gamla bron såg ut, den torde ha varit av trä helt och hållet. Det var väl bara häst och vagn som gällde på den tiden, och kanske en och annan Taxi så småningom, säger Marianne i Långsjödal, och detsamma säger Kåre i Gruvstugan.
Det är väl inte så konstigt, men märkligare är det att ångbåten Primus, som hade sin hemmahamn på Hölösidan och som bogserade timmer till sågen, kunde ta sig förbi bron. En annan komplikation var det förhållande att sjön kan ha varit en meter högre. I dokument på lantmäteriets arkiv finns uppgifter om att man fick sänka sjön från år 1891. Ångbåten Primus finns beskriven i en berättelse och med en skiss hur den såg ut. I berättelsen angör den Lusthusudden där söndagsklädda människor fick kliva ombord. Huruvida deras kläder fortfarande var vita när de kom hem förtäljer inte historien.
Primus trafikerade Långsjön/Lillsjön mellan 1904 - 1910 och måste ha passerat sundet många gånger under den tiden. Hans Göthlins gissning är att det inte fanns någon bro då.
Nåväl den som vet mera får gärna kommentera texten här, jag vet inte bättre.
Nu gäller det den nuvarande bron vid Nysund.
Enligt det avtal som skrivits mellan dem som kan drar nytta av bron, skall vi alla vara med och dela på underhållet av vägstumpen mellan vägen som går vidare mot Långsjödal och korsningen där vägen går mot Ängen. Det är där Nysundsbron ligger.
Fundamenten har rört sig.
1993 fick jag i uppdrag att mäta avståndet mellan fundamenten. Mätningen har upprepats år från år och jag konstaterade att fundamenten närmade sig varandra hela tiden intill 10 cm. Då kostade man på en förstärkning av bron genom att svetsa på klackar som förhindrade fundamenten att röra på sig.
Detta arbete utfördes 2005 och avståndet mellan fundamenten var då 11.450 meter, och nu i vår visar det sig att det avståndet står fast, alltså 11.450, och det är bra.
Vi som bor och har våra stugor på östra sidan skall egentligen åka på vägen runt Lillsjön och upp vid Antisimex och Gamla Stationen, men vi har rätt att åka över Nysundsbron. Skulle bron bli så dålig att den inte är farbar för bilar åker vi naturligtvis runt Lillsjön.
Vandring runt Lillsjön:
Oavsett vilken årstid eller vilken tid på dygnet jag kommer och åker vägen fram så är det någon som är ute och motionerar. Det är en mycket populär runda, den här runt Lillsjön, och vissa kallar den
- Antikrundan - ... därför att det är många pensionärer som får sin spänst genom den.
Nu är det så att det finns dem i vår vägförening, den östra, som ser det som orättvist att vi som inte behöver åka vägen över bron, utan har vår väg runt Lillsjön förbi Udden och Östersättra, ska ta ansvar för bron.
För vår del kunde bron lika gärna rivas den dag då den måste repareras eller byggas om.
Nu undrar vi om kommunen kan ta över ansvaret för Nysundsbron, eftersom den är en allmän angelägenhet med stort värde för folkhälsan och ungdomens förståelse för sin egen bygd.
(Se nedan).
 |
| Över Nysundsbron går Sockenvandringen vidare tillbaka till Järnvägsstationen och ABBE´S, men man kan också vandra över fälten mot Hjortsberga och se några av de småbruk som bildades 1917-18 som avsöndringar från det stora säteriet. |
Orsaken att jag börjat detta brev med AkterKastellet och MilkRiver är att den här bygden har en betydelsefull historia genom att två bröder, Hildemar och Wilhelm Lidholm kom till Nådhammar och att Hildemar blev vd för Mejerigårdarna AB som består av några av de sju säterier som fanns i Vårdinge Socken. Genom att tågen kom till Mölnbo station kunde man transportera mjölk till huvudstaden där man hade 250 hästar på Torsgatan, Dalagatan, som körde ut mjölk till barnen, och senare kunde leverera till världens barn i de flesta världsdelarna. Företaget som tog hand om mjölken i Stockholm 1915 hette länge Mjölkcentralen, men senare Arla och nu ArlaFoods...
De gårdar som tillhörde Mejerigårdarna var: Nådhammar, Hjortsberga, Balsberga och Långbro, samt Fagernäs där man också lastade på is från Lillsjön till sin produktion och till andra som behövde kyla sina varor.
Min tanke är att göra "Antikrundan" nyttig för skolorna genom att införa ett multimedialt tänk, där ungdomarna ska bygga ett nät över i första hand Lillsjön, där man kan använda sina G3, G4-mobiler
som kunskapskälla.
Antikrundan skulle då bli det experimentalfält där den här metoden att öka elevernas kunskaper om
hembygden skulle starta. Vi kan kalla en sådan runda för - en sockenvandring - . En sådan vandring gjorde Olof Hermelin 1875 i Vårdinge. Hans alster finns på Historiska museet och har givit mig inspiration till många bloggar och inlägg i MoffaFridolins namn.
Idéer om MoffaFridolinsMellanMjölkSafari går från S:ta Clara Kyrka i Stockholm, via Torekällberget och Sörmlandsleden till ABBE`S, där Sockenvandringr i Vårdinge tar vid tills man kommer till Vårdinge Kyrka, och över gärdena till Nådhammar, där Riddaren av Nordstjärneorderna Hildemar Lidholm, styrde över ett stort område på båda sidor om sjön.
Vandringen runt Lillsjön kan göras till starten av ett IT-projekt där Mölnboskolan har första tjing att vara med.
Min idé har vilat i tio år, men nu då många har en mobiltelefon med vilken man kan fånga upp data från nätet, kan vägen över bron bli en viktig länk i ett större sammanhang som finns beskrivet på många bloggar som finns på Blogger under MoffaFridolin. Det här inlägget ingår i en rad av texter som symboliserar naturen själv. Jag och mina barnbarn tog hand om en flotte som låg fastfrusen under stora kraftledningen över långsjön. Vi ankrade upp den mellan bryggan och en stor björk och ungarna skrubbade den ren från spillning. Du kan se själv hur naturen fungerar. Först kom alen och sedan björk. Ett tag fanns där också en liten tall och en ännu mindre gran. Olika gräs och örter finns där också och en andhona har lagt sina ägg där flera somrar i rad. Det är så små sjöar och mossar växer igen.
 |
| Läs bloggen som heter: http://WahlingeMarket.blogspot.com , där får du reda på varför min lilla stuga som ligger mitt för Hans Göthlins och hans bror Görans stuga, heter AkterKastellet i sagan om Vatt-Anna i Oxviken och Hanna-Vanna i Svartputten. Det finns så mycket spännande i MilkRiverValley som barnen kan uppleva med digitala verktyg... |
I första hand handlar det här inlägget om underhåll av Nysundsbron, och i andra hand om ett
IT-projekt i Mölnboskolan.
Vill du informera dig om hur mina fabler om MilkRiverValley gestaltat sig kan du gå in på:
http://MoffaFridolinsSagolikaStory.blogspot.com och i första hand söka upp inläggen om
Moffa & Co från början som finns under juni månad 2012,
samt AkterKastellet i MilkRiverValley, också i juni 2012.
Jag har diktat fram några personer som växte upp i trakten, samt en ung lantmätaraskultant som gjorde mätningar för laga skifte i Hölö. De har alla var sitt inlägg i ovan nämnda blogg.
Anna i Oxviken i oktober 2012, Hanna-Vanna i Svartputten och Johannis i Orrlöt,
samt Lantmätaren i Ömanstorp och MilkWay...1861, i oktober 2012.
Jag anser att det kan vara ett bra sätt att få ungdomarna att gå ut i samhället och skaffa sig kunskaper om den rika historia som Vårdinge har. Jag har också ett namn på verksamheten, om jag får nämna det: Fickteatern. Alla mina bloggar och inlägg, det lär vara minst 1000 stycken, finns att hämta hem i en vanlig mobiltelefon eller liknande. Ungdomarna kan själva skapa det program som de vill presentera för sina skolkamrater.
Jag anser att vägen till ökad förståelse för den egna socknens ekonomi går över Nysundsbron...
MVH/Jerry Linder
